dag. Slutförmaningar.

¹ Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat uppväcka edert rena sinne,¹

1. 2 Petr 1,13

² så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet från Herren och Frälsaren.¹

1. 2 Petr 1,19; Judas v. 17

³ Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser.¹

1. 1 Tim 4,1; 2 Tim 3,1

⁴ De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.»¹

1. Jes 5,18; Jer 17,15; Hes 12,22; Mal 2,17

⁵ Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;¹

1. 1 Mos 1,1; Ps 24,2

⁶ och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.¹

1. Matt 24,38; 2 Petr 2,5

⁷ Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.¹

1. Jes 51,6; 2 Tess 1,7; Hebr 1,11

⁸ Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».¹

1. Ps 90,4

⁹ Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.¹²

1. Jes 30,18; Hes 18,23; Hab 2,3; Sir 5,4; Rom 2,4
2. 1 Tim 2,4; Hebr 10,37; 1 Petr 3,20,

¹⁰ Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.¹

1. Ps 102,27; Matt 24,27.35.43; 1 Tess 5,2; Upp 20,11

¹¹ Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,¹

1. Luk 21,36

¹² medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!¹

1. Ps 50,3; Jes 34,4; Luk 12,36; Tit 2,13

¹³ Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.¹

1. Jes 65,17.66,22; Upp 21,1

¹⁴ Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid.¹

1. 1 Kor 1,7 f Fil 1,10; 1 Tess 3,13.5,23; Judas v. 24

¹⁵ Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given.¹

1. 1 Kor 3,10

¹⁶ Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant, fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv.

¹⁷ Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg, så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och därigenom förlora edert fäste.¹

1. Mark 13,5

¹⁸ Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till evighetens dag. Amen.¹

1. Kol 1,10