¹ Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;

² Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet;

³ Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.

⁴ Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder.

⁵ Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen.

⁶ När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.

⁷ Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.

⁸ Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.

⁹ Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.

¹⁰ Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.

¹¹ Sådant bjud, och lär.

¹² Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.

¹³ Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.

¹⁴ Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.

¹⁵ Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må hvarjom manne uppenbar varda.

¹⁶ Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.