Vinträdet och grenarna; budet om

inbördes kärlek; världens hat; Andens

vittnesbörd.

¹ »Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.

² Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.

³ I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.

⁴ Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.

⁵ Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.

⁶ Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.

⁷ Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.

⁸ Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.

⁹ Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek.

¹⁰ Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.

¹¹ Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

¹² Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder.

¹³ Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.

¹⁴ I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.

¹⁵ Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.

¹⁶ I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.

¹⁷ Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.

¹⁸ Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder.

¹⁹ Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.

²⁰ Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är icke förmer än sin herre.' Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.

²¹ Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull, eftersom de icke känna honom som har sänt mig.

²² Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.

²³ Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.

²⁴ Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.

²⁵ Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.'

²⁶ Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.

²⁷ Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen.»