lärjungar, tvår deras fötter, giver till

känna vem som skall förråda honom,

begynner sitt avskedstal, talar därvid

om sitt förhärligande, giver ett nytt

bud, förutsäger Petrus' förnekelse.

¹ Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden var kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern; och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen, så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.

² De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

³ Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.

⁴ Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och tog en linneduk och band den om sig.

⁵ Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.

⁶ Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre, skulle du två mina fötter?»

⁷ Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke nu, men framdeles skall du fatta det.»

⁸ Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina fötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du ingen del med mig.»

⁹ Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och huvud!»

¹⁰ Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Så ären ock I rena -- dock icke alla.»

¹¹ Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför sade han att de icke alla voro rena.

¹² Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: »Förstån I vad jag har gjort med eder?

¹³ I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är så.

¹⁴ Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.

¹⁵ Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom jag har gjort mot eder.

¹⁶ Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.

¹⁷ Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.

¹⁸ Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som åt mitt bröd, han lyfte mot mig sin häl.'

¹⁹ Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när det har skett, skolen tro att jag är den jag är.

²⁰ Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.»

²¹ När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

²² Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade om.

²³ Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu bröst, den lärjunge som Jesus älskade.

²⁴ Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom: »Säg vilken det är som han talar om.»

²⁵ Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre, vilken är det?»

²⁶ Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket som jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räckte det åt Judas, Simon Iskariots son.

²⁷ Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»

²⁸ Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade detta till honom.

²⁹ Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något åt de fattiga.

³⁰ Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och det var natt.

³¹ Och när han hade gått ut, sade Jesus: »Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.

³² Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.

³³ Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock till eder.

³⁴ Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.

³⁵ Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I ären mina lärjungar.»

³⁶ Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesus svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.»

³⁷ Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag giva för dig.»

³⁸ Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre gånger har förnekat mig.»