¹ Men vi bedje eder, käre bröder, för vårs Herras Jesu Christi tillkommelse, och för våra församlings skull i honom,

² Att I icke snarliga låten beveka eder ifrån edart sinne; icke heller förskräcka, hvarken genom anda, eller genom ord, eller genom bref, lika som det sändt vore af oss, såsom Christi dag för handen vore.

³ Låter ingen förföra eder i någon måtto; ty han kommer icke, utan tillförene sker affall, och uppenbar varder syndenes menniska, förtappelsens barn.

⁴ Hvilken är en motståndare, och upphäfver sig öfver allt det Gud eller Gudstjenst kallas; så att han sätter sig i Guds tempel, såsom en Gud, och gifver sig före som han vore Gud.

⁵ Minnens I icke, att jag sade eder detta, då jag ännu var när eder?

⁶ Och hvad ännu hindrar, veten I; att han skall varda uppenbar i sin tid.

⁷ Ty han verkar allaredo ondskona hemliga; allenast den der nu hindrar, han måste komma af vägen.

⁸ Och så varder då den Onde uppenbar, hvilken Herren skall dräpa med sins muns Anda; och skall göra en ända med honom, genom sin tillkommelses uppenbarelse;

⁹ Hvilkens tillkommelse sker efter Satans verkan, med alla lögnaktiga krafter, och tecken, och under;

¹⁰ Och med all förförelse till orättfärdighet, ibland dem som förtappade varda; derföre, att de icke anammade kärleken till sanningena, att de måtte salige vordit.

¹¹ Fördenskull skall Gud sända dem kraftig villfarelse, så att de skola tro lögnene;

¹² På det de skola alle dömde varda, som icke hafva trott sanningene, utan hafva lust till orättfärdigheten.

¹³ Men vi skole alltid tacka Gudi för eder, käre bröder, älskade af Herranom, att Gud hafver eder utvalt till salighet af begynnelsen, genom Andans helgelse, och i sanningenes tro;

¹⁴ I hvilko han eder kallat hafver genom vårt Evangelium, till vårs Herras Jesu Christi härliga egendom.

¹⁵ Så står nu, käre bröder, och håller eder vid de stadgar, som I lärt hafven, ehvad det är skedt af vårt ord eller bref.

¹⁶ Men sjelfver vår Herre, Jesus Christus, och Gud och vår Fader, den oss älskat hafver, och gifvit en evig tröst, och ett godt hopp genom nådena;

¹⁷ Han hugsvale edor hjerta, och styrke eder uti all lärdom, och goda gerningar.