korintierna. Paulus angiver huru

församlingen bör förfara mot dem som

göra sig skyldiga till sådan synd eller

till andra svåra synder.

¹ Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.

² Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.

³ Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:

⁴ i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,

⁵ och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.

⁶ Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?

⁷ Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.

⁸ Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

⁹ Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --

¹⁰ detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.

¹¹ Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.

¹² Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;

¹³ dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»