Apostelns tillämnade resor. Personliga

meddelanden. Hälsningar och slutönskan.

¹ Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara på samma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien.

² Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, och på första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig, så att insamlingen icke göres först vid min ankomst.

³ Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I själva pröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att där frambära eder kärleksgåva.

⁴ Och om saken befinnes vara värd att också jag reser, så skola de få åtfölja mig.

⁵ Jag tänker nämligen komma till eder, sedan jag har farit genom Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,

⁶ men hos eder skall jag kanhända stanna något, möjligen vintern över, för att I därefter mån hjälpa mig till vägs, dit jag kan vilja begiva mig.

⁷ Jag vill icke besöka eder nu strax, på genomresa, ty jag hoppas att någon tid få stanna hos eder, om Herren så tillstädjer.

⁸ Men i Efesus vill jag stanna ända till pingst.

⁹ Ty en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig; jag har ock många motståndare.

¹⁰ Men när Timoteus kommer, så sen till, att han utan fruktan må kunna vistas hos eder. Han utför ju Herrens verk, han såväl som jag;

¹¹ må därför ingen förakta honom. Hjälpen honom sedan till vägs i frid, så att han kommer åter till mig; ty jag väntar honom med bröderna.

¹² Vad angår brodern Apollos, så har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra bröderna begiva sig till eder. Han var dock alls icke hågad att komma just nu; men när det bliver honom lägligt, skall han komma.

¹³ Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka.

¹⁴ Låten allt hos eder ske i kärlek.

¹⁵ Mina bröder, jag vill giva eder en förmaning: I kännen ju Stefanas' husfolk och veten att de äro förstlingen i Akaja, och att de hava ägnat sig åt de heligas tjänst;

¹⁶ därför mån I å eder sida underordna eder under dessa män och under envar som bistår dem i deras arbete och själv gör sig möda.

¹⁷ Jag gläder mig över att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava kommit hit, ty dessa hava givit mig ersättning för vad jag har måst sakna genom att vara skild från eder;

¹⁸ de hava vederkvickt min ande såväl som eder ande. Så lären eder nu att rätt uppskatta sådana män.

¹⁹ Församlingarna i provinsen Asien hälsar eder. Akvila och Priska, tillika med den församling som kommer tillhopa i deras hus, hälsa eder mycket i Herren.

²⁰ Ja, alla bröderna hälsa eder. Hälsen varandra med en helig kyss.

²¹ Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.

²² Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad. Marana, ta![1]

²³ Herren Jesu nåd vare med eder.

²⁴ Min kärlek är med eder alla, i Kristus Jesus. [1] Arameiska ord, som betyda: »Du vår Herre, kom!» -- Jämför Upp 22,20.