synden. Människans vanmakt i striden mot

köttet.

¹ Eller veten I icke, mina bröder -- jag talar ju till sådana som känna lagen -- att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever?

² Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen.

³ Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.

⁴ Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud.

⁵ Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.

⁶ Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.

⁷ Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»

⁸ Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.

⁹ Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,

¹⁰ och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;

¹¹ ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

¹² Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.

¹³ Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.

¹⁴ Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden.

¹⁵ Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.

¹⁶ Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god.

¹⁷ Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.

¹⁸ Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke.

¹⁹ Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag.

²⁰ Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig.

²¹ Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig.

²² Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag;

²³ men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar.

²⁴ Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? --

²⁵ Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.