¹ Den äldste, dem älskeliga Gajo, den jag älskar i sanningene.

² Min älskelige, jag önskar i all stycken att dig väl går, och du helbregda äst, såsom dine själ väl går.

³ Men jag var mycket glad, då bröderna kommo, och båro vittnesbörd om dine sanning, såsom du vandrar i sanningene.

⁴ Jag hafver ingen större fröjd än den, att jag hörer min barn vandra i sanningene.

⁵ Min käreste, du gör troliga hvad som helst du gör emot bröderna, och de främmande;

⁶ Som om din kärlek betygat hafva inför församlingen; och du hafver väl gjort, att du hafver dem affordrat värdeliga för Gudi.

⁷ Ty de äro utfarne för hans Namns skull, och hafva intet tagit af Hedningarna.

⁸ Så skole vi nu sådana undfå, på det vi sanningenes medhjelpare varda mågom.

⁹ Jag hafver skrifvit församlingene; men Diotrephes, som ibland dem vill afhållen vara, anammar oss intet.

¹⁰ Derföre, när jag kommer, vill jag kungöra hans gerningar som han gör, och sqvallrar emot oss med ondom ordom, och låter sig icke dermed nöja; sjelf anammar han icke bröderna, och förmenar dem som det göra vilja, och drifver dem ut af församlingene.

¹¹ Min käreste, efterfölj icke det ondt är, utan det godt är; den der väl gör, han är af Gudi, och den der illa gör, han ser icke Gud.

¹² Demetrius hafver vittnesbörd af hvar man, och af sjelfva sanningene; och vi vittnom ock, och I veten, att vårt vittnesbörd sant är.

¹³ Jag hade mycket till att skrifva; men jag ville icke med bläck och penna skrifva dig till.

¹⁴ Men jag hoppas snarliga få se dig, så vilje vi muntliga tala med hvarannan. Frid vare med dig. Vännerna helsa dig. Helsa du vännerna, hvar vid sitt namn.