Hvart stånds lefnad. Guds nåd.

¹ Men tala du, såsom tillbörligit är, efter en helsosam lärdom;

² De gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i tålamod;

³ De gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor;

⁴ Att de unga qvinnor lära tukt af dem; älska sina män, hafva sin barn kär;

⁵ Vara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga; på det Guds ord icke skall försmädt varda.

⁶ Sammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige.

⁷ Uti all ting ställ dig sjelf för en eftersyn till goda gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet;

⁸ Med helsosam och ostraffelig ord; på det han, som emotstår, må blygas, intet ondt hafvandes det han om oss säga kan;

⁹ Tjenarena, att de äro sinom herrom underdånige, och uti all ting behagelige, icke gensvarige;

¹⁰ Icke otrogne; utan alla goda trohet bevisande; på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke.

¹¹ Ty Guds nåd, helsosam allom menniskom, är uppenbarad;

¹² Och lärer oss, att vi skole försaka alla ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna verlden;

¹³ Och vänta det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi härliga uppenbarelse;

¹⁴ Den sig sjelf gaf för oss; på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig sjelfvom ett folk till egendom, det sig om goda gerningar beflitar.

¹⁵ Sådant tala, och förmana, och straffa med fullt allvar. Låt ingen förakta dig.