¹ Hvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?

² I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.

³ I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.

⁴ I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.

⁵ Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?

⁶ Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.

⁷ Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.

⁸ Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.

⁹ Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.

¹⁰ Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.

¹¹ Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.

¹² Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?

¹³ Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;

¹⁴ Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.

¹⁵ För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.

¹⁶ Men nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.

¹⁷ Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.