förutsägelse om Jerusalems förstöring

och om sin tillkommelse.

¹ Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.

² Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.

³ Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.

⁴ Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»

⁵ Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:

⁶ »Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»

⁷ Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»

⁸ Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.

⁹ Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»

¹⁰ Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;

¹¹ och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.

¹² Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.

¹³ Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.

¹⁴ Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.

¹⁵ Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.

¹⁶ I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.

¹⁷ Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.

¹⁸ Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.

¹⁹ Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.

²⁰ Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.

²¹ Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.

²² Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.

²³ Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.

²⁴ Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.

²⁵ Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,

²⁶ då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

²⁷ Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.

²⁸ Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»

²⁹ Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.

³⁰ När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.

³¹ Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.

³² Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³³ Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

³⁴ Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;

³⁵ ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.

³⁶ Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

³⁷ Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.

³⁸ Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.