¹ Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?

² I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor;

³ Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.

⁴ Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;

⁵ Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;

⁶ Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.

⁷ Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;

⁸ Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?

⁹ Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.

¹⁰ Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.

¹¹ Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.

¹² Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;

¹³ Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;

¹⁴ Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.

¹⁵ Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.

¹⁶ Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.

¹⁷ Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.

¹⁸ Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.