¹ Paulus Apostel, icke af menniskor, icke heller genom mennisko; utan genom Jesum Christum, och Gud Fader, som honom uppväckt hafver ifrå de döda;

² Och alle bröder, som när mig äro, de församlingar i Galatien.

³ Nåd vare med eder, och frid af Gud Fader, och vårom Herra Jesu Christo;

⁴ Som sig sjelf för våra synder gifvit hafver, på det han skulle uttaga oss ifrå denna närvarande onda verld, efter Guds och vårs Faders vilja;

⁵ Hvilkom vare pris ifrån evighet till evighet. Amen.

⁶ Mig förundrar, att I så snarliga låten eder afvända ifrå den, som eder kallat hafver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium.

⁷ Ändock intet annat är; utan att någre äro de eder förvilla, och vilja förvända Christi Evangelium.

⁸ Men om ock vi, eller en Ängel af himmelen, annorlunda predikade Evangelium för eder, än vi eder predikat hafve, han vare förbannad.

⁹ Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda, än I undfått hafven, han vare förbannad.

¹⁰ Predikar jag nu menniskom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas menniskom? Hade jag härtilldags velat täckas menniskom, så vore jag icke Christi tjenare.

¹¹ Men jag gör eder vetterligit, käre bröder, att det Evangelium, som är predikadt af mig, är icke menniskligit.

¹² Ty jag hafver det icke fått af mennisko, icke heller lärt; utan genom Jesu Christi uppenbarelse.

¹³ Ty I hafven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag öfvermåtton förföljde Guds församling, och förstörde henne;

¹⁴ Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöfver många mina likar i mitt slägte; och höll mig strängeliga vid fädernas stadgar.

¹⁵ Men då Gudi täcktes, som mig af mins moders lif afskiljt hafver, och kallat mig genom sina nåd dertill;

¹⁶ Att han ville uppenbara sin Son genom mig, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna; straxt föll jag till, och befrågade mig intet derom med kött och blod;

¹⁷ Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig, utan for bort i Arabien, och kom åter till Damascum.

¹⁸ Sedan, efter tre år, kom jag igen till Jerusalem, till att se Petrum; och blef när honom i femton dagar.

¹⁹ Men af de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum, Herrans broder.

²⁰ Men det jag skrifver eder, si, Gud vet, att jag icke ljuger.

²¹ Derefter kom jag in uti de land Syrien och Cilicien.

²² Men jag var okänd till ansigtet för de Christeliga församlingar i Judeen;

²³ Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu trona, som han fordom förstörde.

²⁴ Och de prisade Gud för mina skull.