¹ O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är.

² Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?

³ Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet?

⁴ Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är.

⁵ Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?

⁶ Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet;

⁷ Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn.

⁸ Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda.

⁹ Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham.

¹⁰ Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör.

¹¹ Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af (sine) tro.

¹² Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf.

¹³ Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd;

¹⁴ På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.

¹⁵ Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill.

¹⁶ Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus.

¹⁷ Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter.

¹⁸ Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt.

¹⁹ Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand.

²⁰ Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.

²¹ Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen;

²² Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro.

²³ Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle.

²⁴ Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone.

²⁵ Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren;

²⁶ Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum.

²⁷ Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum.

²⁸ Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu.

²⁹ Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet.