¹ Men jag säger: Så länge arfvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjenare; ändock han är herre öfver alla ägodelarna;

² Utan är under förmyndare och föreståndare, intill den tiden som af fadrenom förelagd är.

³ Sammalunda ock vi, då vi vorom barn, vore vi tvingade under utvärtes stadgar.

⁴ Men då tiden vardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qvinno, gjordan under lagen;

⁵ På det han skulle förlossa dem, som under lagen voro, att vi skullom få barnaskapet.

⁶ Efter I nu ären söner, hafver Gud sändt sins Sons Anda uti edor hjertan, hvilken ropar: Abba, käre Fader.

⁷ Så är här nu icke mer tjenare, utan son; är han son, så är han ock Guds arfvinge genom Christum.

⁸ Men den tid I intet känden Gud, tjenten I dem som af naturen icke äro gudar.

⁹ Men nu, medan I Gud känt hafven, ja mycket mer kände ären af Gudi, hvi vänden I eder då om till de svaga och vedertorftiga stadgar igen, hvilkom I på nytt tjena viljen?

¹⁰ I hållen dagar och månader, högtider och årstider.

¹¹ Jag fruktar om eder, att jag tilläfventyrs icke hafver fåfängt arbetat på eder.

¹² Varer såsom jag är, efter jag ock är såsom I. Käre bröder, jag beder eder, I hafven mig intet emot gjort.

¹³ I veten, att jag genom köttsens svaghet i förstone predikade eder Evangelium.

¹⁴ Och min frestelse, som jag led på köttsens vägnar, hafven I intet föraktat, icke heller försmått, utan anammaden mig såsom en Guds Ängel; ja, såsom Christum Jesum.

¹⁵ Huru salige voren I då? Jag är edart vittne, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon uttagit, och gifvit mig.

¹⁶ Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?

¹⁷ De nitälska eder icke rätteliga, utan vilja draga eder ifrå mig, att I skolen nitälska dem.

¹⁸ Så är nu väl godt nitälska, då det sker om det godt är alltid, och icke allenast då jag tillstädes är.

¹⁹ Min kära barn, hvilka jag på nytt föder med ångest, till dess Christus kommer till stadga uti eder.

²⁰ Jag ville väl att jag nu vore när eder, och förvandla kunde mina röst; ty jag vet härnäst ingen råd med eder.

²¹ Säger mig, I som viljen vara under lagen: Hafven I icke hört lagen?

²² Ty det är skrifvet, att Abraham hade två söner; en af tjensteqvinnone, den andra af den fria.

²³ Men den som var af tjensteqvinnone, han var född efter köttet; men den af de frio, han var född genom löftet.

²⁴ Hvilka ord betyda något; ty dessa äro de tu Testamenten; ett af det berg Sina, som föder till träldom, hvilket är Agar;

²⁵ Ty Agar heter i Arabien det berg Sina, och sträcker sig emot Jerusalem, det nu är, och är icke fri med sinom barnom.

²⁶ Men det Jerusalem som ofvantill är, det är den fria; hon är allas vår moder.

²⁷ Ty det är skrifvet: Var glad, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är hafvandes; ty den ensamma hafver flera barn, än den som man hafver.

²⁸ Men vi, käre bröder, äro löftsens barn efter Isaac.

²⁹ Men såsom den, som då född var efter köttet, förföljde honom som född var efter Andan; så går det ock nu.

³⁰ Men hvad säger Skriften? Drif ut tjensteqvinnona med hennes son; ty tjensteqvinnones son skall icke blifva arfvinge med dens frios son.

³¹ Så äro vi nu, käre bröder, icke tjensteqvinnones söner, utan dens frios.