¹ Käre bröder, om en menniska råkade falla i någon synd, I som andelige ären, upprätter honom med saktmodigom anda; och se uppå dig sjelf, att du icke ock frestad varder.

² Inbördes drager hvarannars bördo, och så fullborden I Christi lag.

³ Derföre, om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig sjelf.

⁴ Men hvar och en bepröfve sin egen gerning, och så skall han allenast uti sig sjelf hafva berömmelse, och icke uti androm.

⁵ Ty hvar och en skall draga sina bördo.

⁶ Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar.

⁷ Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig; ty hvad menniskan sår, det skall hon ock uppskära.

⁸ Den som sår i sitt kött, han skall af köttet uppskära förgängelighet; men den som sår i Andanom, han skall uppskära af Andanom evinnerligit lif.

⁹ Och när vi göre godt, låt oss icke ledas vid; ty vi skole ock i sinom tid uppskära utan återvändo.

¹⁰ Medan vi nu tid hafve, låt oss göra godt emot hvar man; men aldramest emot dem, som våre medbröder äro i trone.

¹¹ Ser huru stort bref jag eder tillskrifvit hafver med min egen hand.

¹² De som vilja täckas efter köttet, de nödga eder till omskärelsen, allenast fördenskull, att de icke skola förföljde varda med Christi kors.

¹³ Ty ock de samma, som låta omskära sig, hålla intet lagen; utan de vilja att I skolen låta omskära eder, på det de måga berömma sig af edart kött.

¹⁴ Men bort det, att jag af någon ting skulle berömma mig, utan af vårs Herras Jesu Christi kors; genom hvilken verlden är mig korsfäst, och jag verldene.

¹⁵ Ty i Christo Jesu gäller intet, hvarken omskärelse eller förhud, utan ett nytt kreatur.

¹⁶ Och alle de som efter denna reglo vandra, öfver dem vare frid och barmhertighet, och öfver Guds Israel.

¹⁷ Ingen göre mig mer bekymmer; ty jag drager på min kropp vårs Herras Jesu tecken.

¹⁸ Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med edrom anda, käre bröder. Amen. Till de Galater, sänd af Rom.