¹ Paulus, kallad till Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes, broderen;

² Guds församling, som är i Corintho, dem helgadom genom Christum Jesum, kalladom heligom; samt med allom dem som åkalla vårs Herras Jesu Christi Namn, uti hvart och ett rum, deras och vårt.

³ Nåd vare eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

⁴ Jag tackar min Gud alltid för edra skull, för den Guds nåd, som eder gifven är genom Christum Jesum;

⁵ Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap.

⁶ Såsom predikanen om Christo i eder kraftig vorden är;

⁷ Så att eder icke fattas någor gåfva, och vänten vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse.

⁸ Hvilken eder ock stadfäster intill ändan, att I ostraffelige ären på vårs Herras Jesu Christi dag.

⁹ Ty Gud är trofast, genom hvilken I kallade ären till hans Sons Jesu Christi, vårs Herras, delaktighet.

¹⁰ Men, käre bröder, jag förmanar eder, vid vårs Herras Jesu. Christi Namn, att I talen alle ett, och att ibland eder ingen tvedrägt är; utan att I ären fullborda uti ett sinne och ene mening.

¹¹ Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, med dem som tjena Chloe, att ibland eder äro trätor.

¹² Men jag säger, som hvar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk, och jag är Christisk.

¹³ Månn Christus vara söndrad? Månn Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?

¹⁴ Jag tackar Gud, att jag ingen edra döpt hafver, utan Crispum, och Gajum;

¹⁵ Att ingen kan säga, att jag hafver i mitt namn döpt.

¹⁶ Desslikes döpte jag Stephane husfolk; sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt hafver.

¹⁷ Ty Christus hafver icke sändt mig till att döpa, utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt tal, på det Christi kors icke skulle omintet varda.

¹⁸ Ty det tal om korset är en galenskap dem som förtappas; men oss, som salige vardom, är det en Guds kraft;

¹⁹ Ty skrifvet är: Jag skall omintet göra de visas visdom, och de förståndigas förstånd skall jag förkasta.

²⁰ Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap?

²¹ Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro.

²² Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet;

²³ Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap.

²⁴ Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom.

²⁵ Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor.

²⁶ Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade.

²⁷ Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är.

²⁸ Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är;

²⁹ På det intet kött skall kunna berömma sig för honom;

³⁰ Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning;

³¹ På det, som skrifvet står: Den som berömmer sig, han berömme sig i Herranom.