¹ Det går ett allmänneligit rykte, att boleri är ibland eder; och sådant boleri, der ock icke Hedningarne veta af säga, att en hafver sins faders hustru.

² Och I ären uppblåste, der I mycket heldre skullen hafva sörjt; på det att den sådant bedrifvit hafver, måtte utkastas ifrån eder.

³ Men jag, såsom den med kroppen frånvarandes är, dock med andan närvarandes, hafver allaredo såsom närvarandes beslutit,

⁴ I vårs Herras Jesu Christi Namn, uti edor församling, med minom anda, och samt med vårs Herras Jesu Christi kraft,

⁵ Att den, som det så bedrifvit hafver, skall gifvas Satane i våld, till köttsens förderf; på det anden må salig blifva på Herrans Jesu dag.

⁶ Edor berömmelse är icke god. Veten I icke, att litet surdeg försyrer hela degen?

⁷ Renser fördenskull ut den gamla sur degen, att I mågen blifva en ny deg, såsom I ock ären osyrade; ty vi hafve ock ett Påskalamb, som är Christus, offrader för oss.

⁸ Derföre låter oss hålla Påska, icke uti den gamla surdegen, och icke uti ondskones och arghetenes surdeg; utan uti renhetenes och sanningens osyrade deg.

⁹ Jag hafver skrifvit eder till uti brefvena, att I intet skullen hafva skaffa med bolare.

¹⁰ Det menar jag icke om denna verldenes bolare, eller om giriga, eller om röfvare, eller om afgudadyrkare; annars måsten I rymma utu verlden.

¹¹ Men nu hafver jag skrifvit eder, att I skolen intet hafva skaffa med dem, nämliga om någor vore som kallas en broder, och är en bolare, en girig, en afgudadyrkare, en skändare, en drinkare, eller en röfvare; med sådana skolen I ock icke äta.

¹² Ty hvad kommer mig vid döma dem, som ute äro? Dömen icke I dem, som inne äro?

¹³ Men dem, som ute äro, dömer Gud; drifver ock sjelfve den ut ifrån eder, som onder är.