¹ Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

² Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

³ Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

⁴ Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

⁵ Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

⁶ Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

⁷ Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

⁸ Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

⁹ Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

¹⁰ Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

¹¹ Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är.

¹² Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

¹³ Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

¹⁴ Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

¹⁵ Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

¹⁶ Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

¹⁷ Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

¹⁸ Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

¹⁹ Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

²⁰ Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

²¹ I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

²² Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

²³ Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

²⁴ Ingen söke sitt, utan annars bästa.

²⁵ Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

²⁶ Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

²⁷ När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

²⁸ Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

²⁹ Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

³⁰ Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

³¹ Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

³² Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

³³ Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.