bespisar fem tusen män, går på vattnet,

botar sjuka i Gennesarets land.

¹ Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

² Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

³ Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

⁴ Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

⁵ Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

⁶ Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

⁷ att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

⁸ Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

⁹ Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

¹⁰ och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

¹¹ Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

¹² Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

¹³ Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

¹⁴ Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

¹⁵ Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»

¹⁶ Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»

¹⁷ De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»

¹⁸ Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

¹⁹ Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

²⁰ Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

²¹ Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

²² Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.

²³ Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.

²⁴ Båten var då redan många stadier[1] från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.

²⁵ Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.

²⁶ När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

²⁷ Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

²⁸ Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»

²⁹ Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

³⁰ Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

³¹ Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

³² När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.

³³ Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»

³⁴ När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.

³⁵ Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.

³⁶ Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. [1] Se Stadie i Ordförklaringarna.