sig själv av daga. Jesus förhöres,

dömes, gisslas, begabbas, korsfästes,

uppgiver andan, begraves. Vakt utsättes

vid hans grav.

¹ Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.

² Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.

³ När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna[1] tillbaka till översteprästerna och de äldste

⁴ och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod.» Men de svarade: »Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför.»

⁵ Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.

⁶ Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar.»

⁷ Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

⁸ Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.

⁹ Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat --

¹⁰ och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig.»

¹¹ Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?» Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»

¹² Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.

¹³ Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?»

¹⁴ Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.

¹⁵ Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.

¹⁶ Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.

¹⁷ När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?»

¹⁸ Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.

¹⁹ Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»

²⁰ Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.

²¹ När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de: »Barabbas.»

²² Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?» De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»

²³ Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Låt korsfästa honom.»

²⁴ När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför.»

²⁵ Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och över våra barn.»

²⁶ Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

²⁷ Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.

²⁸ Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel

²⁹ och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas konung!»

³⁰ Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.

³¹ Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.

³² Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

³³ Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),

³⁴ räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.

³⁵ Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

³⁶ Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.

³⁷ Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus, judarnas konung.»

³⁸ Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

³⁹ Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet

⁴⁰ och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset.»

⁴¹ Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:

⁴² »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.

⁴³ Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»

⁴⁴ På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.

⁴⁵ Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

⁴⁶ Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli, Eli, lema sabaktani[2]?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»

⁴⁷ Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han kallar på Elias.»

⁴⁸ Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.

⁴⁹ Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom.»

⁵⁰ Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

⁵¹ Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,

⁵² och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.

⁵³ De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.

⁵⁴ Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»

⁵⁵ Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.

⁵⁶ Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

⁵⁷ Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;

⁵⁸ denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.

⁵⁹ Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk

⁶⁰ och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.

⁶¹ Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.

⁶² Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus

⁶³ och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'