fariséerna och hans klagan över

Jerusalems obotfärdighet.

¹ Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar

² och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

³ Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

⁴ De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

⁵ Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

⁶ De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna

⁷ och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.

⁸ Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.

⁹ Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader'[1], ty en är eder Fader, han som är i himmelen.

¹⁰ Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.

¹¹ Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.

¹² Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

¹³ Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.

¹⁴ [2]

¹⁵ Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!

¹⁶ Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'!

¹⁷ I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

¹⁸ Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

¹⁹ I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

²⁰ Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

²¹ Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

²² Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

²³ Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

²⁴ I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

²⁵ Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

²⁶ Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.

²⁷ Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

²⁸ Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

²⁹ Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter

³⁰ och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

³¹ Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.

³² Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.

³³ I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?

³⁴ Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.

³⁵ Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.

³⁶ Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.

³⁷ Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

³⁸ Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

³⁹ Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer[3], i Herrens namn.'» [1] Se Fader i Ordförklaringarna. [2] Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna. [3] Se Messias i Ordförklaringarna.