Almosors nytta, art. Titi beröm.

¹ Jag gör eder kunnigt, käre bröder, om den Guds nåd, som gifven är uti de församlingar som äro i Macedonien.

² Ty deras glädje är osägelig, då de genom mycken bedröfvelse bepröfvade vordo; och ändock de ganska fattige voro, hafva de likväl rikeliga gifvit i all enfaldighet.

³ Ty de voro välviljoge efter allo sine magt, och öfver sina magt; det betygar jag:

⁴ Bedjandes oss med mycken förmaning, att vi anamma ville välgerningen, och tjenstenes delaktighet som skickad var till helgonen.

⁵ Och icke som vi hade hoppats; utan de gåfvo sig sjelfva först Herranom, och sedan oss, genom Guds vilja;

⁶ Att vi måstom förmana Titum, att såsom han hade tillförene begynt, så skulle han ock nu fullfölja sådana godviljoghet när eder.

⁷ Men såsom I uti all stycke rike ären i tro, och i ordom, och i förstånd, och i all flit, och i edar kärlek till oss, så flyr det så, att I ock i denna edor undsättning rike ären.

⁸ Icke så, att jag bjuder eder något; utan efter andre så vinnlägga sig, försöker jag ock edar kärlek, om hän sannskyldig är.

⁹ Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda.

¹⁰ Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja.

¹¹ Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen.

¹² Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver.

¹³ Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till:

¹⁴ Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna (dyra) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall;

¹⁵ Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet.

¹⁶ Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.

¹⁷ Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder.

¹⁸ Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar.

¹⁹ Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris;

²⁰ Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder;

²¹ Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom.

²² Och hafve vi sändt med honom vår broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång stycke, att han flitig är, och nu mycket mer flitig; och förse vi oss storliga till eder;

²³ Ehvad det är för Titi skull, hvilken min stallbroder och medhjelpare är när eder, eller för våra bröders skull, som äro församlingarnas Apostlar, och Christi ära.

²⁴ Låter nu skina någon bevisning till edar kärlek, och vår berömmelse af eder, nå dem; ja ock uppenbarliga för församlingarna.