Pauli nit, lära, fara. Falske Apostlar.

¹ Jag ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko; dock I liden mig väl.

² Ty jag nitälskar eder i Guds nit; ty jag hafver fast eder enom man, på det jag skulle fly Christo en ren jungfru.

³ Men jag fruktar att tilläfventyrs icke sker, att såsom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så varda ock edor sinne förvänd ifrån enfaldigheten i Christo.

⁴ Ty om den, som till eder kommer, predikar eder en annan Jesum, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått hafven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat hafven, så liden I dem med rätto.

⁵ Ty jag häller mig icke ringare, än de höga Apostlar äro.

⁶ Och ändock jag är enfaldig i talet, så är jag dock icke enfaldig i förståndet; dock vi äre nog kände allestäds när eder.

⁷ Eller hafver jag syndat, att jag hafver förnedrat mig, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag hafver förkunnat eder Evangelium utan lön.

⁸ Andra församlingar hafver jag beröfvat, och tagit lön af dem, der jag eder med tjente.

⁹ Och då jag var när eder, och mig fattades något, förtungade jag ingen; ty hvad mig fattades, uppfyllde de bröder, som komne voro af Macedonien; och i all ting höll jag mig, att jag ingom var till tunga; och vill ännu så hålla mig.

¹⁰ Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke förtagen varda uti Achaje landsändar.

¹¹ För hvad sak? Derföre, att jag icke älskar eder? Gud vet det.

¹² Men det jag gör, det vill jag ock göra; på det jag skall förtaga dem tillfällen, som tillfälle söka till att berömma sig, att de äro såsom vi;

¹³ Ty sådane falske Apostlar, och bedrägelige arbetare, taga sig uppå Christi Apostlars person.

¹⁴ Och det är ock icke under; ty ock sjelfver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel.

¹⁵ Derföre är icke under att hans tjenare också förskapa sig, lika som de der voro rättfärdighetenes predikare; hvilkas ände skall varda efter deras gerningar,

¹⁶ Åter säger jag, att ingen skall tänka att jag är fåvitsk; annars tager mig ock an såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig.

¹⁷ Det jag nu talar, det talar jag icke såsom i Herranom, utan såsom i fåvitskhet, efter vi äre komne uti berömmelse.

¹⁸ Efter nu månge berömma sig af köttet, vill också jag berömma mig.

¹⁹ Ty I fördragen gerna de fåvitska, efter I ären sjelfve vise.

²⁰ I fördragen, om någor gör eder till trälar, om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäfver sig öfver eder, om någor eder slår i ansigtet.

²¹ Det säger jag efter smälighet, såsom vi vore svage vordne. Hvad nu någor uppå dristar (jag talar i fåvitsko), derpå dristar jag ock.

²² De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock.

²³ Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar. Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar.

²⁴ Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre.

²⁵ Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup.

²⁶ Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder;

²⁷ I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet;

²⁹ Ho är svag, och jag varder icke svag? Ho förargas, och jag brinner icke?

³⁰ Efter jag ju skall berömma mig, så vill jag berömma mig af min svaghet.

³¹ Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, hvilkom vare pris i evighet, vet att jag icke ljuger.

³² Landshöfdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig;

³³ Oeh jag vardt i en korg genom ett fenster, öfver muren, nedersläppt, och undslapp hans händer.