Nya Testamentets lära. Christi höghet, mandom.

¹ Derföre skole wi dess bättre taga wara på det oss sagdt är, att wi tilläfwentyrs icke förderfwas;

² Ty wardt det ordet fast, som genom englarna taladt war; och all öfwerträdelse och olydighet hafwer fått sin rätta lön;

³ Huru skole wi undfly, om wi sådan salighet icke akte? Hwilken sedan hon först predikad wardt af HERranom, är kommen in på oss af dem, som det hört hade.

⁴ Och Gud hafwer gifwit wittnesbörd dertill med tecken, under och mångahanda krafter, och med den Heliga Andas utstiftelse, efter Hans wilja.

⁵ Ty Han hafwer icke undergifwit englarna den tillkommande werlden, der wi om tale.

⁶ Men en betygar enestäds, och säger: Hwad är menniskan, att du tänker på honom? Eller menniskones Son, att du söker honom?

⁷ Du hafwer en liten tid låtit Honom öfwergifwen wara af englarna: med ära och pris hafwer du krönt Honom, och satt Honom öfwer dina händers werk.

⁸ All ting hafwer du lagt under Hans fötter. I det Han nu all ting hafwer Honom underlagt, hafwer Han intet undantagit, det Honom icke underlagt är. Dock se wi icke ännu all ting wara Honom underlagd.

⁹ Men JEsum, som en liten tid hafwer öfwergifwen warit af englarna, se wi för dödsens lidandes skull krönt wara med ära och pris: på det Han af Guds nåd skulle smaka döden för alla.

¹⁰ Ty det höfdes Honom, för hwilkens skull all ting äro, och genom hwilken all ting äro, den der många barn till härlighet fört hade, att Han deras Salighetshöfding skulle genom lidande fullkommen göra.

¹¹ Efter den, som helgar, och de, som helgade warda, äro alle af enom; derföre skämmes Han ock icke kalla dem bröder,

¹² Sägande: Jag will förkunna ditt namn minom brödrom, och midt i församlingen prisa dig.

¹³ Och åter: Jag will sätta min tröst till Honom. Och åter: Si, jag och barnen, som Gud mig gifwit hafwer.

¹⁴ Efter barnen hafwa kött och blod, är ock Han dess delaktig worden; på det Han skulle genom döden nederlägga honom, som döden i wåld hade, det är djefwulen;

¹⁵ Och göra dem fria, som i allt sitt lefwerne genom dödens räddhåga måste trälar wara.

¹⁶ Ty Han tager ingenstäds på sig englarna; utan Abrahams säd tager Han på sig.

¹⁷ Derföre måste Han i alla stycken wara bröderna lik: på det Han skulle wara barmhertig, och en trogen Öfwersteprest för Gudi, att försona folkens synder.

¹⁸ Ty deraf att Han wardt pint och frestad, kan Han hjelpa dem, som frestas.