Jesu döds nytta. Tro, kärlek, bön. Den Helge Ande. Rätt frid.

¹ Och han sade till sina Lärjungar: Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I på Gud, så tror ock på mig.

² I mins Faders hus äro många boningar; om så icke vore, säger jag dock eder, att jag går bort till att bereda eder rum.

³ Och om jag än går bort till att bereda eder rum, skall jag likväl komma igen, och taga eder till mig; att hvar jag är, der skolen I ock vara;

⁴ Och hvart jag går, veten I, och vägen veten I.

⁵ Thomas sade till honom: Herre, vi vete icke hvart du går; och huru kunne vi veta vägen?

⁶ Jesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadren, utan genom mig.

⁷ Känden I mig, så känden I ju ock min Fader; och nu kännen I honom, och hafven sett honom.

⁸ Philippus sade till honom: Herre, lät oss se Fadren, så hafve vi nog.

⁹ Sade Jesus till honom: Jag är så lång tid när eder, och du känner mig icke; Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och huru säger du: Låt oss se Fadren?

¹⁰ Tror du icke, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig? Orden, som jag talar till eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren, som är i mig, han gör gerningarna.

¹¹ Tror mig, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig; eljest, tror mig för gerningarnas skull.

¹² Sannerliga, sannerliga säger jag eder. Den der tror på mig, de gerningar, som jag gör, skall ock han göra; och skall göra större än dessa; ty jag gå r till Fadren.

¹³ Och allt det I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra; på det att Fadren skall prisad varda i Sonenom.

¹⁴ Hvad I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra.

¹⁵ Alsken I mig, så håller min bud.

¹⁶ Och jag skall bedja Fadren, och han Skall gifva eder en annan Hugsvalare, att han skall blifva när eder evinnerliga;

¹⁷ Sanningenes Anda, den verlden icke kan undfå; ty hon ser honom icke, och känner honom icke; men I kännen honom; ty han blifver när eder, och skall vara i eder.

¹⁸ Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till eder.

¹⁹ Än är en liten tid, och verlden ser mig icke mer. Men I skolen se mig; ty jag lefver; I skolen ock lefva.

²⁰ På den dagen skolen I förstå, att jag är i minom Fader; och I i mig, och jag i eder.

²¹ Den min bud hafver, och håller dem, han är den mig älskar; och den mig älskar, han skall varda älskad af minom Fader; och jag skall älska honom, och honom skall jag uppenbara mig.

²² Sade till honom Judas, icke den Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du skall uppenbara dig oss, och icke verldene

²³ Svarade Jesus, och sade till honom: Den mig älskar, han varder hållandes min ord, och min Fader skall älska honom; och vi skole komma till honom, och blifva boende när honom.

²⁴ Men den mig icke älskar, han håller icke min ord; och det ordet I hören, är icke mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver.

²⁵ Detta hafver jag talat till eder, medan jag hafver varit när eder.

²⁶ Men Hugsvalaren, den Helge Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt Namn, han skall lära eder all ting, och påminna eder allt det jag eder sagt hafver.

²⁷ Friden later jag eder; min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder, såsom verlden gifver. Edart hjerta vare icke bedröfvadt, ej heller rädes.

²⁸ I horden, att jag sade eder: Jag går bort, och kommer åter till eder. Haden I mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag går till Fadren; ty Fadren är större än jag.

²⁹ Och nu sade jag eder det, förr än det sker, att I tro skolen, när det skedt är.

³⁰ Härefter talar jag icke mycket med eder; ty denna verldenes Förste kommer; och i mig hafver han intet.

³¹ Men på det att verlden skall förstå, att jag hafver Fadren kär, och så gör som Fadren mig budit hafver; står upp, låter oss gå hädan.