Christus lider i örtagården, hos Caipham och Pilatum,

¹ Då Jesus hade detta sagt, gick han ut med sina Lärjungar, öfver den bäcken Kedron; der var en örtagård, i hvilken han ingick, och hans Lärjungar.

² Så visste ock Judas, som förrådde honom, rummet; ty Jesus plägade ofta komma dit med sina Lärjungar.

³ Då nu Judas hade tagit med sig skaran, och de öfversta Presternas och Phariseernas tjenare, kom han dit med lyktor, och bloss, och värjor.

⁴ Och efter Jesus visste allt det honom vederfaras skulle, gick han fram, och sade till dem: Hvem söken I?

⁵ Svarade de honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus till dem: Jag äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, med dem.

⁶ När han då sade till dem: Jag äret? stego de tillrygga, och föllo till jordena.

⁷ Då sporde han dem åter till: Hvem söken I? De sade: Jesum af Nazareth.

⁸ Jesus svarade: Jag sade eder, att det är jag; söken I mig, så låter dessa gå.

⁹ På det de ord skulle varda fullkomnad, som han sagt hade: Af dem du mig gifvit hafver, borttappade jag ingen.

¹⁰ Då hade Simon Petrus ett svärd, och drog det ut, och högg till öfversta Prestens dräng, och högg hans högra öra af; och var drängsens namn Malchus.

¹¹ Då sade Jesus till Petrum: Stick ditt svärd i skidona; skall jag icke dricka den kalken, som min Fader mig gifvit hafver?

¹² Men skaran, och höfvitsmannen, och Judarnas tjenare togo fatt på Jesum, och bundo honom;

¹³ Och ledde honom bort, först till Hannas; ty han var Caiphe svär, hvilken i det året var öfverste Prest.

¹⁴ Och Caiphas var den som hade gifvit Judomen rådet, att det var nyttigt, att en menniska dödde för folket.

¹⁵ Och följde Simon Petrus Jesum, och en annar Lärjunge; den samme Lärjungen var känder med öfversta Presten, och gick in med Jesu i öfversta Prestens palats;

¹⁶ Men Petrus stod utanför dörrene. Då gick den andre Lärjungen ut, som känder var med öfversta Presten, och talade till dörravärdinnan, och hade Petrum in.

¹⁷ Då sade dörravärdinnan till Petrum: Äst icke ock du af denna mansens Lärjungar? Han sade: Jag är det icke.

¹⁸ Men drängarna, och tjenarena, som hade gjort en koleld, ty det var kallt, stodo och värmde sig; med dem stod ock Petrus och värmde sig.

¹⁹ Då sporde öfverste Presten Jesum om hans Lärjungar, och om hans lärdom.

²⁰ Jesus svarade honom: Jag hafver uppenbarliga talat for verldene; jag hafver alltid lärt i Synagogon, och i templet, der alle Judar komma tillsamman; och hemliga hafver jag intet talat.

²¹ Hvi spor du mig? Spor dem till, som hört hafva, hvad jag hafver talat till dem; si, de veta hvad jag hafver sagt.

²² När han detta sade, gaf en af tjenarena, som der när stodo, Jesu en kindpust, sägandes: Skall du så svara öfversta Presten?

²³ Jesus svarade honom: Hafver jag illa talat, så vittna om ondt; men hafver jag väl talat, hvi slår du mig?

²⁴ Och Hannas hade sändt honom bundnan till öfversta Presten Caiphas.

²⁵ Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: Äst icke ock du af hans Lärjungar? Han nekade, och sade: Jag är det icke.

²⁶ Då sade till honom en af öfversta Prestens tjenare, dens frände, som Petrus hade huggit örat af: Såg icke jag dig med honom i örtagården?

²⁷ Då nekade åter Petrus det; och straxt gol hanen.

²⁸ Då ledde de Jesum ifrå Caiphas inför Badhuset, och det var om morgonen; och de gingo icke in i Badhuset, att de icke skulle varda besmittade, utan att de måtte äta Påskalambet.

²⁹ Då gick Pilatus ut till dem, och sade: Hvad klagomål hafven I emot denna mannen?

³⁰ Då svarade de, och sade till honom: Vore han icke en ogerningsman, så hade vi icke öfverantvardat dig honom.

³¹ Då sade Pilatus till dem: Tager I honom, och dömer honom efter edor lag. Då sade till honom Judarna: Oss är icke lofligt att döda någon;

³² På det Jesu tal skulle fullkomnas, som han sagt hade, då han gaf tillkänna, med hvad död han dö skulle.

³³ Då gick Pilatus åter in i Badhuset, och kallade Jesum, och sade till honom: Äst du Judarnas Konung?

³⁴ Jesus svarade: Säger du det af dig sjelf, eller hafva andre sagt dig det om mig?

³⁵ Pilatus svarade: Icke är jag en Jude; ditt folk, och de öfverste Presterna, hafva dig mig öfverantvardat; hvad hafver du gjort?

³⁶ Jesus svarade: Mitt rike är icke af denna verldene; om mitt rike vore af denna verldene, då fäktade ju mine tjenare derom, att jag icke vorde Judomen öfverantvardad; men mitt rike är icke hädan.

³⁷ Då sade Pilatus till honom: Så äst du dock en Konung? Jesus svarade: Du säger det; jag är en Konung; dertill är jag född, och är dertill kommen i verldena, att jag skall vittna med sanningene. Hvar och en, som är af sanningene, han hörer mina röst.

³⁸ Sade Pilatus till honom: Hvad är sanning? Och när han det sagt hade, gick han åter till Judarna, och sade till dem: Jag finner ingen sak med honom.

³⁹ I hafven sedvänjo, att jag skall gifva eder en lös om Påska; viljen I då icke, att jag skall gifva eder Judarnas Konung lös?

⁴⁰ Åter ropade de alle, och sade: Icke denna, utan Barabbam. Och Barabbas var en röfvare.