Johannes, JEsus aflas. Johannes födes, omskäres. Zacharie lofsång.

¹ Efter månge hafwa tagit sig före at beskrifwa de ting, som i bland oss aldrawissast äro;

² Såsom de oss sagt hafwa, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfwe en del woro af det de sade;

³ Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafwer, ordenteligen skrifwa dig til, min gode Theophile;

⁴ At du må förfara wissa sanningen om de stycken, der du om underwist äst.

⁵ Uti Herodis, Judee konungs, tid, war en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Arons döttrar, benämnd Elisabet.

⁶ De woro båda rättfärdige för Gud, wandrande i all HErrans bud och stadgar ostraffeliga.

⁷ Och de hade inga barn; ty Elisabet war ofruktsam, och både woro de framlidne i sin ålder.

⁸ Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi;

⁹ Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, at han skulle uptända rökelse, gick han in i HERrans tempel;

¹⁰ Och allt folket war utantil, och bad så länge rökelsen skedde.

¹¹ Så syntes honom HERrans Ängel, ståndandes på högra sidon wid rökaltaret.

¹² Och Zacharias wardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhoge föll öfwer honom.

¹³ Då sade Ängeln til honom: War icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hwilkens namn du skalt kalla Johannes.

¹⁴ Och dig skall warda glädje och fröjd, och månge skola fröjdas af hans födelse;

¹⁵ Ty han skall warda stor för HERranom; win och starka drycker skall han icke dricka; och skall strax i moderlifwet upfyld warda med den Heliga Anda.

¹⁶ Och han skall omwända många af Israels barn til HERran, deras Gud.

¹⁷ Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, til at omwända fädernas hjerta til barnen, och de ohöriga til de rättfärdigas snällhet; och göra HERranom et beredt folk.

¹⁸ Då sade Zacharias til Ängelen: Hwaraf skall jag detta weta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

¹⁹ Ängelen swarade, och sade til honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd til at tala dig til, och boda dig denna goda tidenden:

²⁰ Och si, du skalt warda mållös, och skalt intet kunna tala, intil den dagen, då detta sker, derföre, at du icke trodde minom ordom, hwilka skola fullkomnad warda i sin tid.

²¹ Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, at han så länge dwaldes i templet;

²² Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, at han hade sett någon syn i templet; och han teknade dem, och blef mållös.

²³ Och de begaf sig, då hans ämbetes dagar ute woro, gick han hem i sitt hus.

²⁴ Och efter de dagar wardt hans hustru Elisabet hafwandes, och fördolde sig i fem månader, och sade:

²⁵ Så hafer nu HERren gjort med mig, i de dagar, då han såg til mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.

²⁶ Uti sjette månaden wardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nasareth;

²⁷ Til en jungfru, som förlofwad war enom man, hwilkens namn war Joseph, af Davids hus, och jungfrunes namn Maria.

²⁸ Och Ängelen kom in til henne, och sade: Hel, full med nåd; HERren är med dig; wälsignad du ibland qwinnor.

²⁹ Då hon såg honom, wardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana hälsning detta war.

³⁰ Då sade Ängelen til henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafwer funnit nåd för Gudi.

³¹ Si, du skalt afla i ditt lif, och föda en Son, hwilkens Namn du skalt kalla JESUS;

³² Han skall warda stor, och kallas den Högstas Son; och HERren Gud skall gifwa honom hans faders Davids säte:

³³ Och Han skall wara en Konung öfwer Jacobs hus i ewig tid, och på hans rike skall ingen ände wara.

³⁴ Då sade Maria til Ängelen: Huru skall detta tilgå? Ty jag wet af ingen man.

³⁵ Ängelen swarade, och sade til henne: Den Helige Ande skall komma öfwer dig, och dens Högstas kraft skall öfwerskygga dig; derföre ock det Heliga, som af dig födt warder, skall kallas Guds Son.

³⁶ Och si, Elisabet, din fränka, hafwer ock aflat en son i sin ålderdom, och detta är sjette månaden åt henne, som hetes wara ofruktsam;

³⁷ Ty för Gud är ingen ting omöjelig.

³⁸ Då sade Maria: Si, HERrans tjenarinna; warde mig efter ditt tal. Och Ängelen skildes ifrå henne.

³⁹ Uti de dagar stod Maria up, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;

⁴⁰ Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabet.

⁴¹ Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie hälsing, språng barnet uti hennes lif: Och Elisabet wardt upfyld med den Helige Anda;

⁴² Och hon ropade med höga röst, och sade: Wälsignad du ibland qwinnor, och wälsignad dins lifs frukt.

⁴³ Och hwadan kommer mig detta, at mins HERras moder kommer til mig?

⁴⁴ Si, då rösten af dine hälsning kom i min öron, språng barnet af glädje i mitt lif.

⁴⁵ Och salig äst du, som trodde; ty all ting warda fullbordad, som dig sagd äro af HERranom.

⁴⁶ Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERran:

⁴⁷ Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;

⁴⁸ Ty han hafwer sett til sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter warda all slägte mig saliga kallande.

⁴⁹ Ty den Mägtige hafwer gjort mägtig ting med mig, och Hans namn är heligt:

⁵⁰ Och hans barmhertighet warar ifrå slägte til slägte, öfwer dem, som frukta honom.

⁵¹ Han hafwer bedrifwit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.

⁵² De mägtiga hafwer han satt af sätet, och upsatt de ringa.

⁵³ De hungriga hafwer han med god ting upfylt, och de rika hafwer han låtit toma blifwa:

⁵⁴ Han hafwer uptagit sin tjenare Israel, tänkandes på sina barmhertighet;

⁵⁵ Såsom han sagt hafwer til wåra fäder, Abraham och hans säd, til ewig tid.

⁵⁶ Och Maria blef när henne wid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

⁵⁷ Så wardt då Elisabet tiden fullbordad, at hon skulle föda, och hon födde en son.

⁵⁸ Och hennes grannar och fränder fingo höra, at HERren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.

⁵⁹ Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de til at omskära barnet, och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

⁶⁰ Då swarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.

⁶¹ Då sade de til henne: Uti dine slägt är ingen, som hafwer det namnet.

⁶² Så teknade de hans fader, hwad han wille kalla honom.

⁶³ Och han eskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

⁶⁴ Och strax öpnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lofwandes Gud.

⁶⁵ Och stor fruktan kom öfwer alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfwer alla Judeska bergsbygdena.