Fötterna tvås. Sämja befalles. Jude beta. Petri fall.

¹ För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan;

² Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom;

³ Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud;

⁴ Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig.

⁵ Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med.

⁶ Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter?

⁷ Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta.

⁸ Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvär dig, då hafver du ingen del med mig.

⁹ Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud.

¹⁰ Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.

¹¹ Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.

¹² Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?

¹³ I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.

¹⁴ Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.

¹⁵ Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.

¹⁶ Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.

¹⁷ Om I detta veten, salige ären I, om I det gören.

¹⁸ Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.

¹⁹ Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.

²⁰ Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.

²¹ Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om. Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om.

²² Då sägo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehägse om hvem han talade.

²³ Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär;

²⁵ När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken aret?

²⁶ Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indoppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth;

²⁷ Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart.

²⁸ Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det.

²⁹ Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något.

³⁰ När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt.

³¹ Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom.

³² Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom.

³³ Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig. Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig.

³⁴ Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes.

³⁵ Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes.

³⁶ Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa.

³⁷ Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig.