Christi himmelsfärd. Matthias vald.

¹ Tillförene hafver jag talat, min gode Theophile, om allt det Jesus begynte både göra och lära;

² Intill den dagen han upptagen vardt, sedan han Apostlomen, som han utvalt hade, genom den Helga Anda, hade gifvit befallning;

³ Hvilkom han ock efter sin pino betedde sig lefvandes, med mångahanda bevisning, da han lät sig se af dem i fyratio dagar, och talade med dem om Guds rike.

⁴ Och då han hade församlat dem, böd han dem, att de icke skulle gå utaf Jerusalem, utan förbida Fadrens löfte, der I af hört harven (sade han) af mig.

⁵ Ty Johannes döpte i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda, icke många dagar härefter.

⁶ Då de nu församlade voro, frågade de honom, sägande: Herre, skall du i denna tiden upprätta igen Israels rike?

⁷ Då sade han till dem: Det hörer icke eder till att veta tid och stund, som Fadren hafver satt i sine magt;

⁸ Men I skolen undfå dens Helga Andas kraft, som öfver eder komma skall; och skolen vara min vittne i Jerusalem, och i hela Judeen och Samarien, och (sedan) intill jordenes ända.

⁹ Och när han detta sagt hade, vardt han i deras åsyn upptagen; och en sky tog honom bort utaf deras syn.

¹⁰ Och som de uppsågo i himmelen efter honom, vid han uppfor; si, två män stodo när dem, klädde i hvit kläder;

¹¹ De der ock sade: I Galileiske män, hvi stan I och sen upp i himmelen? Denne Jesus, som upptagen är ifrån eder i himmelen, han skall så komma, som I honom sett hafven uppfara i himmelen.

¹² Sedan gingo de till Jerusalem igen, ifrå berget som heter Oljoberget, hvilket ligger ifrå Jerusalem vid en Sabbaths reso;

¹³ Och då de inkommo, stego de upp i salen, der de stadigt blefvo, Petrus och Jacobus, Johannes och Andreas, Philippus och Thomas, Bartholomeus och Mattheus, Jacobus Alphei och Simon Zelotes, och Judas Jacobi.

¹⁴ Alle desse voro stadigt tillhopa, endrägtige i böner och förmanelse; samt med qvinnomen, och med Maria, Jesu moder, och med hans bröder.

¹⁵ Uti de dagar stod Petrus upp ibland Lärjungarna, och sade; och var hopen af namnen tillsamman vid tjugu och hundrade:

¹⁶ I män och bröder, den Skriften måste fullbordas, som den Helge Ande längo sagt hade genom Davids mun, om Judas, som deras ledsagare var som grepo Jesum.

¹⁷ Ty han var räknad i vårt tal, och hade fatt med oss detta ämbetet.

¹⁸ Och han forvärfde en åker för orättfärdig lön; och upphängde sig, och remnade midt itu, och alla hans inelfver gåfvo sig ut.

¹⁹ Och det är uppenbart vordet allom dem som bo i Jerusalem; så att den åkren kallas på deras mål Akeldama, det är, blodsåker.

²⁰ Ty det är skrifvet i Psalmboken: Deras hemman varde öde, och ingen vare som deruti bor; och hans ämbete få en annar.

²¹ Så måste nu en af dessa män, som med oss varit hafva, i allan den tid, som Herren Jesus ut och in gick med oss;

²² Ifrå Johannis döpelse till den dagen att han ifrån oss tagen vardt, med oss ett vittne varda till hans uppståndelse.

²³ Och de satte två i valet, Joseph, som kallas Barsabas, med det vedernamnet Justus, och Matthiam;

²⁴ Och bådo, och sade: Du Herre, som känner allas hjerta, visa ut hvilken af dessa två du utvalt hafver;

²⁵ Att han skall få denna tjensten, och Apostlaämbetet, der Judas ifrå fallen är, att han skulle bortgå i sitt rum.

²⁶ Och de kastade lott derom, och lotten föll på Matthiam; och han vardt räknad till de ellofva Apostlar.