förstöring och om sin tillkommelse.

¹ Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»

² Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

³ När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro allena:

⁴ »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»

⁵ Då begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.

⁶ Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och skola förvilla många.

⁷ Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

⁸ Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till 'födslovåndorna'[1].

⁹ Men tagen I eder till vara. Man skall då draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.

¹⁰ Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.

¹¹ När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande.

¹² Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.

¹³ Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

¹⁴ Men när I fån se 'förödelsens styggelse'[2] stå där han icke borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

¹⁵ och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att hämta något ur sitt hus,

¹⁶ och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁷ Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!

¹⁸ Men bedjen att det icke må ske om vintern.

¹⁹ Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

²⁰ Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

²¹ Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se där är han', så tron det icke.

²² Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.

²³ Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.

²⁴ Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken,

²⁵ och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna[3] i himmelen skola bäva.

²⁶ Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor makt och härlighet.

²⁷ Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens ända.

²⁸ Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

²⁹ Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

³⁰ Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³¹ Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.

³² Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

³³ Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.

³⁴ Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.

³⁵ likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen;

³⁶ vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt kommer.

³⁷ Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!» [1] Se Födslovåndor i Ordförklaringarna. [2] Se Förödelsens styggelse i Ordförklaringarna. [3] Se Makter i Ordförklaringarna.