¹ Min barn, detta skrifver jag eder, att I skolen icke synda; och om någor syndar, då hafve vi en försvarare när Fadrenom, Jesum Christum, den rättfärdig är.

² Och han är försoningen för våra synder; icke allenast för våra, utan ock för hela verldenes.

³ Och derpå vete vi att vi kännom honom, om vi hålle hans bud.

⁴ Den der säger: Jag känner honom, och håller icke hans bud, han är en ljugare, och i honom är icke sanningen.

⁵ Men den som håller hans ord, i honom är sannerliga Guds kärlek fullkomligen; och derpå vete vi att vi ärom i honom.

⁶ Den der säger sig blifva i honom, han skall ock vandra såsom han vandrade.

⁷ Bröder, jag skrifver eder intet nytt bud; utan det gamla budet, som I haft hafven af begynnelsen. Det gamla budet är det ord, som I hafven hört af begynnelsen.

⁸ Åter skrifver jag eder ett nytt bud, det sant är i honom, och i eder; ty mörkret är förgånget, och det sanna ljuset lyser nu.

⁹ Den som säger sig vara i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i mörkret.

¹⁰ Den der älskar sin broder, han blifver i ljuset, och ingen förargelse är i honom.

¹¹ Men den som hatar sin broder, han är i mörkret, och vandrar i mörkret, och vet icke hvart han går; ty mörkret hafver förblindat hans ögon.

¹² Jag skrifver eder, kära barn, att eder skola synderna förlåtna varda, för hans Namns skull.

¹³ Jag skrifver eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag skrifver eder, I ynglingar; ty I hafven öfvervunnit den onda.

¹⁴ Jag skrifver eder, I barn; ty I hafven känt Fadren. Jag hafver skrifvit eder, I fäder; ty I hafven känt honom, som är af begynnelsen. Jag hafver skrifvit eder, I ynglingar; ty I ären starke; och Guds ord blifver i eder, och hafven öfvervunnit den onda.

¹⁵ Älsker icke verldena, icke heller de ting i verldene äro. Den der älskar verldena, i honom är icke Fadrens kärlek.

¹⁶ Ty allt det som är i verldene, nämliga köttsens begärelse, och ögonens begärelse, och högfärdigt lefverne, det är icke af Fadrenom, utan af verldene.

¹⁷ Och verlden förgås, och hennes lusta; men den som gör Guds vilja, han blifver evinnerliga.

¹⁸ Käre barn, nu är den ytterste tiden, och såsom I hafven hört, att Antichrist skall komma; ja, nu äro allaredo månge Antichrister vordne, och deraf vete vi att den ytterste tiden är nu.

¹⁹ De äro utgångne af oss; men de voro icke af oss. Hade de varit af oss, då hade de ju blifvit när oss; men på det de skulle blifva uppenbare, att de äro icke alle af oss.

²⁰ Men I hafven smörjelse af dem Heliga, och veten allt.

²¹ Jag hafver icke skrifvit till eder, såsom till dem der icke veta sanningen; utan såsom till dem som henne veta, och att all lögn icke är af sanningene.

²² Ho är en ljugare, utan den som nekar, att Jesus är Christus? Den är Antichrist, som nekar Fadren och Sonen.

²³ Hvar och en som nekar Sonen, han hafver icke heller Fadren.

²⁴ Hvad I nu hört hafven af begynnelsen, det blifve i eder; om det blifver i eder, som I hört hafven af begynnelsen, så skolen ock I blifva i Sonenom och Fadrenom.

²⁵ Och detta är det löfte, som han oss lofvat hafver, evinnerligit lif.

²⁶ Detta hafver jag skrifvit till eder, om dem som förföra eder.

²⁷ Och den smörjelse, som I hafven fått af honom, blifver i eder; och I behöfven icke att någon lärer eder; utan såsom smörjelsen lärer eder om all ting, så är det sant, och icke lögn; och som hon hafver lärt eder, så blifver i henne.

²⁸ Och nu, kära barn, blifver i honom; att när han uppenbarad varder, måge vi hafva förtröstning, och icke komma på skam för honom i hans tillkommelse.

²⁹ Om I veten att han är rättfärdig, så skolen I ock det veta, att hvar och en som rätt gör, han är född af honom.