Rätt vandel i Christo. Dess nytta. Hopp, tålamods ankar.

¹ Så är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan.

² Ty Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.

³ Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sandandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;

⁴ På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.

⁵ Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid. Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.

⁷ Ty köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.

⁸ Men de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.

⁹ Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till.

¹⁰ Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.

¹¹ Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor.

¹² Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;

¹³ Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.

¹⁴ Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.

¹⁵ Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn. Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.

¹⁷ Äre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.

¹⁸ Ty jag håller det så före, ätt denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.

¹⁹ Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;

²⁰ Efter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja.; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.

²¹ Ty kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, tall Guds barnas härliga frihet.

²² Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.

²³ Och icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet. och väntom vår kropps förlossning.

²⁴ Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?

²⁵ Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan. Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.

²⁷ Men han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.

²⁸ Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.

²⁹ Ty hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.

³⁰ Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.

³¹ Hvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?

³² Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?

³³ Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.

³⁴ Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.

³⁵ Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår. Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.

³⁷ Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.

³⁸ Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;

³⁹ Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.