Guds dom öfver hedningar och Judar.

¹ Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst som dömer. Ty med det samma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter du gör det samma som du dömer.

² Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra.

³ Eller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom?

⁴ Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring?

⁵ Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar; Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar;

⁷ Nämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif.

⁸ Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede;

⁹ Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också.

¹⁰ Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också.

¹¹ Ty Gud ser icke efter personen.

¹² Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde;

¹³ Ty de äro icke rättfärdige för Gudi, som höra lagen; utan de som göra efter lagen, de varda rättfärdige hållne.

¹⁴ Derföre, om Hedningarna, som icke hafva lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller; desamme, ändock de icke hafva lagen, äro de likväl sig sjelfvom lag;

¹⁵ På den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium. På den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium.

¹⁷ Si, du kallas en Jude, och förlåter dig på lagen, och berömmer dig af Gudi;

¹⁸ Och vetst hans vilja; och efter du äst undervister i lagen, profvar du hvad bäst är;

¹⁹ Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus som i mörkret äro;

²⁰ Dem en tuktomästare, som dåraktige äro; dem en lärare, som enfaldige äro; och hafver formen till det som vetandes och rätt är i lagen.

²¹ Nu lärer du andra, och lärer dig intet sjelf. Du predikar: Man skall intet stjäla; och du stjäl.

²² Du säger: Man skall icke göra hor; och du bedrifver hor. Du stygges vid afguderi; och du beröfvar Gudi det honom tillhörer.

²³ Du berömmer dig af lagen, och vanhedrar Gud med lagsens öfverträdning;

²⁴ Ty för edra skull varder Guds Namn försmädadt ibland Hedningarna, såsom skrifvet är.

²⁵ Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse? Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse?

²⁷ Och dermed sker då, att det som af naturen är förhud, och fullkomnar lagen, skall döma dig, som under bokstafven och omskärelsen bryter lagen.

²⁸ Ty det är icke Jude, som utvärtes är Jude; ej heller det omskärelse, som utvärtes sker på köttet;

²⁹ Utan det är Jude, som invärtes dolder är; och hjertans omskärelse är omskärelse, den som sker i andanom, och icke efter bokstafven; hvilkens pris icke är af menniskom, utan af Gudi.