Trones frihet. Lagens nytta, Köttsens och Andans strid.

¹ Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge non lefver?

² Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.

³ Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.

⁴ Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.

⁵ Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven. Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.

⁷ Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.

⁸ Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.

⁹ Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;

¹⁰ Och jag vardt död; så fans då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.

¹¹ Ty synden tog tillfälle af budordet, och bes vek mig, och drap mig dermed.

¹² Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.

¹³ Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.

¹⁴ Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.

¹⁵ Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god. Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.

¹⁷ Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

¹⁸ Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.

¹⁹ Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.

²⁰ Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

²¹ Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.

²² Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;

²³ Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.

²⁴ Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?

²⁵ Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.