Paulus predikar, anammas, hindras.

¹ Käre bröder, I weten sjelfwe wår ingång til eder, at han war icke fåfäng:

² Utan, såsom wi tilförene hade lidit, och försmådde warit uti Philippis, som I veten, worom wi ändå wid god tröst i wårom Gud, til at tala när eder Guds Ewangelium, med mycken kämpning.

³ Ty wår förmaning war icke til willfarelse, icke heller til orenlighet, icke heller med list:

⁴ Utan, såsom wi af Gudi bepröfwade worom, at oss Ewangelium betrodt är til at predika, så talom wi: icke såsom wi wille täckas menniskom, utan Gudi, den der pröfwar wår hjerta.

⁵ Ty wi hafwe icke umgått med smekligom ordom, såsom I weten, icke heller med tilfälle til girighet; Gud är dess wittne.

⁶ Hafwom icke heller sökt pris af menniskom, hwarken af eder, eller androm.

⁷ Ändock wi wäl hadom haft magt at förtunga eder, såsom Christi Apostlar; men wi worom milde när eder, lika som en amma fostrar sin barn.

⁸ Så hafwom wi hjertans lust haft til eder, at dela med eder, icke allenast Guds Ewangelium, utan ock wårt eget lif; ty I ären oss käre wordne.

⁹ I minnens wäl, käre bröder, wårt arbete och wår mödo; ty dag och natt arbetade wi, på det wi ingen af eder skulle förtunga; och predikadom ibland eder Guds Ewangelium.

¹⁰ Dess ären I wittne, och Gud, huru heliga, huru rättfärdeliga och ostraffeliga wi umgingom med eder, som trodden.

¹¹ Såsom I weten, at wi, såsom en fader sin barn, hafwe förmanat och tröstat hwar och en ibland eder;

¹² Och betygat, at I wärdeliga skullen wandra för Gudi, den eder kallat hafwer til sitt rike och härlighet.

¹³ För hwilket wi ock utan återwändo tackom Gudi, at då I anammaden af oss det predikade ordet om Gud, anammaden I det icke såsom menniskors ord, utan såsom det sannerliga är, som Guds ord, hwilken ock werkar i eder, som tron.

¹⁴ Ty I ären wordne, käre bröder, de Guds församlingars efterföljare, som uti Judeen äro, i Christo JEsu, at I detsamma lidit hafwen af edra egna fränder, som de af Judomen.

¹⁵ Hwilke ock HERran JEsum dråpo, och sina egna Propheter, och hafwa förföljt oss, och täckas icke Gudi, och allom menniskom äro de emot:

¹⁶ Förbjuda oss underwisa Hedningomen, dermed de skola salige warda, på det de skola fullkomna sina synder alltid; ty wreden är kommen öfwer dem intil ändan.

¹⁷ Men wi, käre bröder, sedan wi til någon tid hade mist eder efter ansigtet, och icke efter hjertat, hafwe wi dess mer hastat til at se edart ansigte, med stor begärelse.

¹⁸ Derföre hadom wi welat komma til eder, (jag Paulus) twå resor; och Satanas hafwer oss förhindrat.

¹⁹ Ty hwad är wårt hopp, eller fröjd, eller kronan til wår berömelse? Ären ock icke I det, för warom HERra JEsu Christo i hans tilkommelse?

²⁰ I ären ju wår pris och fröjd.