Köttsens uppståndelse, förvandling. Dödsens udd.

¹ Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån;

² Genom hvilket I ock salige värden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven.

³ Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna;

⁴ Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna.

⁵ Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf.

⁶ Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade.

⁷ Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna.

⁸ På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är.

⁹ Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling.

¹⁰ Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är.

¹¹ Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott.

¹² Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?

¹³ Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.

¹⁴ Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.

¹⁵ Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå.

¹⁶ Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.

¹⁷ Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.

¹⁸ Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro.

¹⁹ Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor.

²⁰ Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva.

²¹ Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.

²² Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.

²³ Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.

²⁴ Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.

²⁵ Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.

²⁶ Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.

²⁷ Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.

²⁸ Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.

²⁹ Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?

³⁰ Och hvi stå vi alltid uti fara?

³¹ Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, varom Herra, dör jag hvar dag.

³² Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Lät oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.

³³ Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.

³⁴ Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.

³⁵ Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?

³⁶ Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt.

³⁷ Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, näraliga hvete, eller annat sådant.

³⁸ Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp.

³⁹ Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels.

⁴⁰ Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske.

⁴¹ En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten.

⁴² Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit.

⁴³ Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft.

⁴⁴ Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen;

⁴⁵ Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif.

⁴⁶ Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.

⁴⁷ Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen.

⁴⁸ Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.

⁴⁹ Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse.

⁵⁰ Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet.

⁵¹ Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda,

⁵² Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.

⁵³ Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet.

⁵⁴ Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren.

⁵⁵ Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger?

⁵⁶ Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen.

⁵⁷ Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum.

⁵⁸ Derföre, mine käre bröder, varer fäste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.