¹ I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.

² Det samma var i begynnelsen när Gudi.

³ Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är.

⁴ I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;

⁵ Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.

⁶ En man var sänd af Gudi, som het Johannes;

⁷ Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.

⁸ Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset.

⁹ Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.

¹⁰ I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.

¹¹ Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.

¹² Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;

¹³ Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.

¹⁴ Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.

¹⁵ Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;

¹⁶ Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.

¹⁷ Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.

¹⁸ Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.

¹⁹ Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?

²⁰ Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus.

²¹ Då frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.

²² Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?

²³ Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.

²⁴ Och de, som sände voro, voro af de Phariseer.

²⁵ Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?

²⁶ Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder står den I icke kännen.

²⁷ Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.

²⁸ Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte.

²⁹ Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd.

³⁰ Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag:

³¹ Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten.

³² Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom;

³³ Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.

³⁴ Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.

³⁵ Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar.

³⁶ Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.

³⁷ Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.

³⁸ Då vände Jesus sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?

³⁹ Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.

⁴⁰ Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.

⁴¹ Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.

⁴² Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.

⁴³ Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.

⁴⁴ Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.

⁴⁵ Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.

⁴⁶ Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se.

⁴⁷ Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.

⁴⁸ Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig.

⁴⁹ Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.

⁵⁰ Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;

⁵¹ Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son.