¹ Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;

² (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;)

³ Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.

⁴ Så måste han gå genom Samarien.

⁵ Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;

⁶ Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.

⁷ Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;

⁸ Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.

⁹ Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.

¹⁰ Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.

¹¹ Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?

¹² Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?

¹³ Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;

¹⁴ Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif.

¹⁵ Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.

¹⁶ Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.

¹⁷ Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;

¹⁸ Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.

¹⁹ Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.

²⁰ Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.

²¹ Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.

²² I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.

²³ Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.

²⁴ Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.

²⁵ Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.

²⁶ Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.

²⁷ Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?

²⁸ Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:

²⁹ Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?

³⁰ Då gingo de af staden, och kommo till honom.

³¹ Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.

³² Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.

³³ Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?

³⁴ Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.

³⁵ Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.

³⁶ Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas.

³⁷ Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.

³⁸ Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.

³⁹ Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.

⁴⁰ När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.

⁴¹ Och mycket flere trodde för hans ords skull;

⁴² Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.

⁴³ Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.

⁴⁴ Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.

⁴⁵ Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.

⁴⁶ Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.

⁴⁷ När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.

⁴⁸ Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.

⁴⁹ Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.

⁵⁰ Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.

⁵¹ Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.

⁵² Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.

⁵³ Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.

⁵⁴ Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.