¹ Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans.

² Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto.

³ Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem.

⁴ Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala.

⁵ Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är.

⁶ Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål;

⁷ Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?

⁸ Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre?

⁹ Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien;

¹⁰ Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom;

¹¹ Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk.

¹² Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara?

¹³ Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.

¹⁴ Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron;

¹⁵ Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen;

¹⁶ Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel:

¹⁷ Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar.

¹⁸ Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera.

¹⁹ Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb.

²⁰ Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer.

²¹ Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig.

²² I män af Israel, hörer dessa orden: Jesum af Nazareth, den man, som när eder af Gudi bevisad är, med krafter, och under, och tecken, som Gud hafver gjort genom honom ibland eder; såsom I ock sjelfve veten.

²³ Honom, efter han af Guds betänkta råd och försyn utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat.

²⁴ Den hafver Gud uppväckt, och lossat dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han skulle behållas af honom.

²⁵ Ty David säger om honom: Jag hafver alltid föresatt Herran för min ögon; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda.

²⁶ Fördenskull är mitt hjerta gladt, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött hvilas i förhoppning.

²⁷ Ty du öfvergifver icke mina själ i helvete, och tillstäder icke att din Helige skall se förgängelse.

²⁸ Du hafver mig kungjort lifsens vägar; du skall uppfylla mig med fröjd för ditt ansigte.

²⁹ I män och bröder, man må fritt tala med eder om den Patriarchen David; han är död och begrafven, och hans graf är när oss intill denna dag.

³⁰ Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade lofvat honom med en ed, att han af hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans säte;

³¹ Såg han det framföreåt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är öfvergifven uti helvete; icke heller hans kött hafver sett förgängelse.

³² Denna Jesum hafver Gud uppväckt, der vi alle vittne till äro.

³³ Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått hafver af Fadrenom om den Helga Anda, hafver han utgjutit detta I nu sen och hören.

³⁴ Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;

³⁵ Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall.

³⁶ Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ.

³⁷ Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra?

³⁸ Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.

³⁹ Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder.

⁴⁰ Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet.

⁴¹ De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar.

⁴² Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.

⁴³ Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna.

⁴⁴ Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig.

⁴⁵ Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde.

⁴⁶ Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet.

⁴⁷ Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.