¹ Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig?

² Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver.

³ Hvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet?

⁴ Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes.

⁵ Är det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt.

⁶ Bort det; ty huru kunde Gud då döma verldena?

⁷ Ty om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?

⁸ Och icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt.

⁹ Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd;

¹⁰ Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en.

¹¹ Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud.

¹² Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en.

¹³ Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar.

¹⁴ Deras mun är full med bannor och bitterhet;

¹⁵ Deras fötter snare till att utgjuta blod;

¹⁶ Förtryckelse och vedermöda i deras vägar;

¹⁷ Och fridsens väg veta de icke.

¹⁸ Guds räddhåge är icke för deras ögon.

¹⁹ Så vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda;

²⁰ Derföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena.

²¹ Men nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna;

²² Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad.

²³ Allesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi;

²⁴ Och varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är;

²⁵ Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod;

²⁶ Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro.

²⁷ Hvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag.

²⁸ Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar.

²⁹ Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas;

³⁰ Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona.

³¹ Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen.