Tekn begäres, nekas. Phariseers surdeg. Petri bekännelse. Christi och de Christnas lidande.

¹ Då stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärande, at han wille låta dem se tekn af himmelen.

² Men han swarade, och sade til dem: Om aftonen sägen I: Det blifwer klart wäder, förty himmelen är röd;

³ Och om morgonen: Det blifwer owäder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidsens tekn?

⁴ Det wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och tekn skall icke gifwas dem, utan Jone Prophetens tekn. Och så öfwergaf han dem, och gick sin wäg.

⁵ Och när hans Lärjungar woro komne utöfwer på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig.

⁶ Då sade JEsus til dem: Ser til, och förwarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg.

⁷ Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: wi hafwe intet bröd tagit med oss.

⁸ När JEsus det förnam, sade han til dem: I klentrogne, hwad bekymrar det dock eder, at I icke hafwen tagit bröd med eder?

⁹ Förstån I icke ännu, eller minnens, om de fem bröd, emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen?

¹⁰ Icke heller om de sin bröd, emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då uptogen?

¹¹ Huru kommer det då til, at I icke kunnen förstå, at jag icke sade eder om bröd, (då jag sade:) I skolen förwara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?

¹² Så förstodo de då, at han hade icke budit dem taga sig wara för bröds surdeg, utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.

¹³ Då kom JEsus i den ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hwem säger folket mig, menniskones Son, wara?

¹⁴ Då sade de: Somlige Johannem Döparen, somlige Eliam, somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

¹⁵ Sade han til dem: Hwem sägen I mig då wara?

¹⁶ Då swarade Simon Petrus, och sade: Du äst Christus, lefwandes Guds Son.

¹⁷ Då swarade JEsus, och sade til honom: Salig äst du, Simon, Jona son; ty kött och blod hafwer dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen.

¹⁸ Och jag säger dig igen, at du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga mina församling, och helwetes portar skola icke warda henne öfwermägtige.

¹⁹ Och jag skall gifwa dig himmelrikets nycklar: Allt det du binder på jordene, det skall wara bundet i himmelen; och allt det du löser på jordene, det skall wara löst i himmelen.

²⁰ Då böd han sina Lärjungar, at de skulle för ingen säga, at han war JEsus Christus.

²¹ Ifrå den tiden begynte JEsus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå til Jerusalem, och lida mycket af de äldsta, och af de öfwersta Presterna, och af de Skriftlärda; och dräpas, och tredje dagen upstå igen.

²² Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: HERre, skona dig sjelf; detta wederfares dig icke.

²³ Då wände han sig om, och sade til Petrum: Gack bort ifrå mig, du Satan; du äst mig til hinders; ty du besinnar icke det Gudi tilhörer, utan det menniskom tilhörer.

²⁴ Då sade JEsus til sina Lärjungar: Hwilken som will följa mig, han wedersake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.

²⁵ Ty hwilken som will behålla sitt lif, han skall mista det; och hwilken som mister sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

²⁶ Hwad hjelper nu det menniskone, om hon förwärfwar hela werldena, och får dock skada til sin själ? Eller hwad kan menniskan gifwa, der hon kan igenlösa sin själ med?

²⁷ Förty det skall ske, at menniskones Son skall komma i sins Faders härlighet, med sina Änglar; och då skall han löna hwarjom och enom efter hans gerningar.

²⁸ Sannerliga säger jag eder: Här äro någre ståndande, som icke skola smaka döden, til dess de få se menniskones Son komma i sitt rike.