Johannes dräpes. Fem tusend män spisas. JEsus går på watnet.

¹ I den tiden hörde Herodes Tetrarcha JEsu rykte;

² Och sade til sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är upstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.

³ Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.

⁴ Förty Johannes hade sagt til honom: Dig är icke låfligit hafwa henne.

⁵ Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.

⁶ När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem, och det behagade Herodi.

⁷ Därföre låfwade han henne wid en ed, at han wille gifwa henne, hwad hon begärade.

⁸ Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tilförene: Gif mig här på et fat Johannis Döparens hufwud.

⁹ Och Konungen blef bedröfwad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfwer bord med honom, böd han, at det skulle gifwas henne.

¹⁰ Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufwud i häktelset.

¹¹ Och hans hufwud wardt framburit på et fat, och gifwit pigone; och hon bar det til sina moder.

¹² Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofwo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det JEsu.

¹³ När JEsus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom til fot ifrå städerna.

¹⁴ Och JEsus gick ut, och såg det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem, och gjorde deras kranka helbregda.

¹⁵ Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, at de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.

¹⁶ Då sade JEsus til dem: Det görs icke behof, at de bortgå; gifwer I dem äta.

¹⁷ Då sade de til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar.

¹⁸ Sade han: Tager mig dem hit.

¹⁹ Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfwo så folken.

²⁰ Och de åto alle, och wordo mätte. Och de togo up det öfwer war i styckom, tolf korgar fulla.

²¹ Och de som ätit hade woro wid femtusend män, förutan qwinnor och barn.

²² Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at de skulle stiga i skeppet, och fara fram före utöfwer, så länge han skilde folket ifrå sig.

²³ Och när han hade skilt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han der allena.

²⁴ Men skeppet war då allaredo midt på hafwet, och led plats i wågene; förty wädret war emot.

²⁵ Men i den fjerde wäktene om nattene kom JEsus til dem, gångandes på hafwet.

²⁶ Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafwet, wordo de förfärade, och sade: Det är et spökelse; och ropade af räddhoga.

²⁷ Men JEsus talade dem strax til, och sade: Warer wid et godt mod; det är jag, warer icke förfärade.

²⁸ Då swarade honom Petrus, och sade: HERre, äret du, så bjud mig komma til dig uppå wattnet.

²⁹ Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum.

³⁰ Men när han såg at wädret war starkt, wardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: HERre, hjelp mig.

³¹ Och strax räckte JEsus ut handena, och fattade uti honom, och sade til honom: O du klentrogne, hwi twiflade du?

³² Och när de woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig.

³³ Men de som woro i skeppet gingo fram, och tilbådo honom, och sade: Wisserliga äst du Guds Son.

³⁴ Och när de woro öfwerfarne, kommo de uti det landet Genesaret.

³⁵ Och när folket der sammastädes förnummo honom, sände de bud i hela landet deromkring, och hade alla sjuka til honom:

³⁶ Och bådo honom, at de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de som togo deruppå blefwo alle helbregda.