Ax plockas. Handen botas. JEsus flyr. Djefwulen drifs ut. Synd emot den Heliga Anda. JEsu bröder.

Ax plockas. Handen botas. JEsus flyr. Djefwulen drifs ut. Synd emot den Heliga Anda. JEsu bröder.

¹ I den tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta. I den tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

² När de Phariseer det sågo, sade de til honom: Si, dine Lärjungar göra det, som icke lofligit är göra på Sabbathen. När de Phariseer det sågo, sade de til honom: Si, dine Lärjungar göra det, som icke lofligit är göra på Sabbathen.

³ Men han sade til dem: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han, och de som med honom woro, hungrade? Men han sade til dem: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han, och de som med honom woro, hungrade?

⁴ Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller dem, som med honom woro, utan allenast Prestomen. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller dem, som med honom woro, utan allenast Prestomen.

⁵ Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl utan skuld? Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl utan skuld?

⁶ Men jag säger eder, at här är den som är mer än templet. Men jag säger eder, at här är den som är mer än templet.

⁷ Men wissten I hwad det wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, då dömden I icke de oskyldiga: Men wissten I hwad det wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, då dömden I icke de oskyldiga:

⁸ Ty menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen. Ty menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen.

⁹ Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo: Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo:

¹⁰ Och si, der war en man, som hade ena bortwissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom. Och si, der war en man, som hade ena bortwissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

¹¹ Då sade han til dem: Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det up? Då sade han til dem: Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det up?

¹² Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Derföre må man ju göra wäl på Sabbathen. Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Derföre må man ju göra wäl på Sabbathen.

¹³ Och sade han til mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom den andra. Och sade han til mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom den andra.

¹⁴ Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

¹⁵ Men när JEsus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda; Men när JEsus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

¹⁶ Och hotade dem, at de icke skulle uppenbara honom; Och hotade dem, at de icke skulle uppenbara honom;

¹⁷ På det fullkomnas skulle det som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade: På det fullkomnas skulle det som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade:

¹⁸ Si, min tjenare, den jag utwalt hafwer; min käreste, i hwilkom min själ hafwer et godt behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen. Si, min tjenare, den jag utwalt hafwer; min käreste, i hwilkom min själ hafwer et godt behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

¹⁹ Han skall icke kifwa eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen. Han skall icke kifwa eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

²⁰ Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och wekan, som ryker, skall han icke utsläcka, til dess han utförer domen til en seger. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och wekan, som ryker, skall han icke utsläcka, til dess han utförer domen til en seger.

²¹ Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

²² Då hades fram til honom en, som war besatt med djefwulen, han war blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg. Då hades fram til honom en, som war besatt med djefwulen, han war blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg.

²³ Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Dawids Son? Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Dawids Son?

²⁴ Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwersta. Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwersta.

²⁵ Då nu JEsus förstod deras tankar, sade han til dem: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, det blifwer öde; och hwar och en stad, eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndandes. Då nu JEsus förstod deras tankar, sade han til dem: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, det blifwer öde; och hwar och en stad, eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndandes.

²⁶ Är det nu så, at Satan drifwer Satan ut, då är han twedrägtig emot sig sjelf: huru blifwer då hans rike beståndandes? Är det nu så, at Satan drifwer Satan ut, då är han twedrägtig emot sig sjelf: huru blifwer då hans rike beståndandes?

²⁷ Och är det så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa då edor barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare. Och är det så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa då edor barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare.

²⁸ Men är det så, jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet til eder. Men är det så, jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet til eder.

²⁹ Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfwa honom hans boting bort. utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus? Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfwa honom hans boting bort. utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

³⁰ Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar. Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

³¹ Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifwa menniskomen förlåten. Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifwa menniskomen förlåten.

³² Och hwilken som säger något emot menniskones Son, det warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot den Helga Anda, det warder honom icke förlåtet, hwarken i denna, eller i den tilkommande werld. Och hwilken som säger något emot menniskones Son, det warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot den Helga Anda, det warder honom icke förlåtet, hwarken i denna, eller i den tilkommande werld.

³³ Görer antingen trät godt, så warder frukten god; eller ock görer trät ondt. så warder frukten ond; ty af frukten känner man trät. Görer antingen trät godt, så warder frukten god; eller ock görer trät ondt. så warder frukten ond; ty af frukten känner man trät.

³⁴ I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

³⁵ En god menniska bär godt fram af hjerrtans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur. En god menniska bär godt fram af hjerrtans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

³⁶ Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag. Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

³⁷ Ty af din ord skall du blifwa rättfärdig hållen, och af din ord skalt du warda fördömd. Ty af din ord skall du blifwa rättfärdig hållen, och af din ord skalt du warda fördömd.

³⁸ Då swarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, ock sade: Mästar, wi wilje se tecken af dig. Då swarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, ock sade: Mästar, wi wilje se tecken af dig.

³⁹ Swarade han, och sade til dem: Detta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thy skall intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn. Swarade han, och sade til dem: Detta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thy skall intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn.

⁴⁰ Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk; så skall menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene. Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk; så skall menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

⁴¹ De Ninevitiske män skola stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas. De Ninevitiske män skola stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

⁴² Drottningen af Söderlanden skall stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon. Drottningen af Söderlanden skall stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon.

⁴³ När den orene anden är utfaren af menniskone, så wandrar han genom de rum som torr äro, söker efter hwilo, och finner ingen. När den orene anden är utfaren af menniskone, så wandrar han genom de rum som torr äro, söker efter hwilo, och finner ingen.

⁴⁴ Så säger han: Jag will komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt. Så säger han: Jag will komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

⁴⁵ Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, de som wärre äro än han sjelfwer; och då de der inkomma, bo de der; så blifwer den menniskones sista wärre än det första. Så warder ock tillgångandes med detta wrånga slägtet. Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, de som wärre äro än han sjelfwer; och då de der inkomma, bo de der; så blifwer den menniskones sista wärre än det första. Så warder ock tillgångandes med detta wrånga slägtet.

⁴⁶ Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom. Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom.

⁴⁷ Då sade en til honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och wilja tala med dig. Då sade en til honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och wilja tala med dig.

⁴⁸ Då swarade han, och sade til dem, som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder? Då swarade han, och sade til dem, som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder?

⁴⁹ Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder. Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

⁵⁰ Ty hwar och en, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder. Ty hwar och en, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.