Wingården. JEsu lidande. Lärjungarnas träta. Twå blinde.

¹ Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, til at leja sig arbetare i sin wingård.

² Och när han hade warit öfwerens med arbetarena om en wiss dagspenning, sände han dem i sin wingård.

³ Sedan gick han ut wid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

⁴ Och sade til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är, will jag gifwa eder:

⁵ Och de gingo. Och åter gick han ut wid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

⁶ Men wid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade til dem: Hwi stån I här hela dagen fåfänge?

⁷ De sade til honom: Ty ingen hafwer legt oss. Då sade han til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligit är skolen I få.

⁸ När aftonen kom, sade wingårdsherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intil de första.

⁹ Och när de kommo fram, som wid ellofte stundena komne woro, fick hwardera dagspenningen.

¹⁰ Men när de förste kommo, mente de, at de skulle fått mer; och fingo ock hwardera dagspenningen.

¹¹ Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

¹² Och sade: Desse siste hafwa arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafwa burit dagsens tunga och hetan.

¹³ Då swarade han enom af dem, och sade: Min wän, jag gör dig ingen orätt; wast du icke öfwerens med mig om en wiss dagspenning?

¹⁴ Tag det dig tilhörer, och gack din wäg; men jag will gifwa denna sista så mycket som dig.

¹⁵ Eller må jag icke göra uti min ting hwad jag will? Ser du fördenskull illa ut, at jag så god är?

¹⁶ Alltså warda de ytterste de främste, och de främste de ytterste: Ty månge äro kallade; men få äro utwalde.

¹⁷ Och så drog JEsus up til Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna til sig på wägen, och sade til dem:

¹⁸ Si, wi farom up til Jerusalem, och menniskones Son skall öfwerantwardas dem öfwersta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom til döden.

¹⁹ Och de skola öfwerantwarda honom Hedningomen, til at begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

²⁰ Då steg Zebedei söners moder fram til honom med sina söner, tilbad honom, och begärade något af honom.

²¹ Då sade han til henne: Hwad wilt du? Sade hon til honom: Låt dessa twå mina söner sitta i ditt rike, den ena på dine högra hand, och den andra på dine wenstra.

²² Då swarade JEsus, och sade: I weten icke hwad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de til honom: Ja, wäl.

²³ Sade han til dem: Min kalk skolen I wisst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mine högra hand och wenstra, står icke mig til at gifwa, utan dem, som det tilredt är af minom Fader.

²⁴ När de tio det hörde, wordo de misslynte på de twå bröderna.

²⁵ Då kallade JEsus dem til sig, och sade: I weten, at werldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafwa magtena.

²⁶ Så skall det icke wara ibland eder; utan den som will wara mägtig ibland eder, han ware edar tjenare.

²⁷ Och hwilken ibland eder will wara den främste, han ware edar dräng.

²⁸ Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han will låta tjena sig, utan at han will tjena, och gifwa sitt lif til återlösning för många.

²⁹ Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

³⁰ Och si, twå blinde såto wid wägen; och när de hörde, at JEsus gick der fram, ropade de, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

³¹ Men folket näpste dem, at de skulle tiga. Då ropade de dess mer, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

³² Då stadnade JEsus, och kallade dem, och sade: Hwad wiljen I, at jag skall göra eder?

³³ De sade til honom: HERre, at wår ögon måtte öpnas.

³⁴ Då warkunnade sig JEsus öfwer dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.