Liknelser om Christi kyrkas och ords kraft. JEsus föraktas.

¹ På den dagen gick JEsus ut af huset, och satte sig utmed hafwet.

² Och der församlades mycket folk til honom, så at han steg uti et skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.

³ Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.

⁴ Och när han sådde, föll somt wid wägen, och kommo foglarne, och åto det up.

⁵ Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord, och gick snart up; ty det hade icke djupa jord:

⁶ Men när solen gick up, förwissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.

⁷ Och somt föll ibland törne; och törnebuskarne upwäxte, och förqwafde det.

⁸ Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

⁹ Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.

¹⁰ Då stego Lärjungarne fram, och sade til honom: Hwi talar du til dem med liknelser?

¹¹ Då swarade han dem, och sade: Eder är gifwet at weta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifwet.

¹² Ty hwilken som hafwer, honom skall gifwas, at han skall nog hafwa; men den som icke hafwer, af honom skall ock warda tagit det han hafwer.

¹³ Fördenskull talar jag dem til med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.

¹⁴ Och på dem warder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.

¹⁵ Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafwa de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omwända sig, at jag måtte hela dem.

¹⁶ Men salig äro edor ögon, at de se, ocn edor öron, at de höra.

¹⁷ Sannerliga säger jag eder, at månge Propheter och rättfärdige hafwa begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

¹⁸ Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.

¹⁹ Hwar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifwer det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den, som wid wägen sådder war.

²⁰ Men den som war sådder på stenören. är den som hörer ordet, och tager det strax gladeliga;

²¹ Men han hafwer ingen rot i sig sjelf, utan står til en tid; och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, strax förargas han.

²² Men den som war sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse werldenes bekymmer, och rikedomsens swek förqwäfwer ordet; och han blifwer utan frukt.

²³ Men den som war sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det, och bär också frukt, så at somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

²⁴ En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker:

²⁵ Men då folket sof, kom hans owän, och sådde ogräs midt ibland hwetet; och gick sin wäg.

²⁶ Då nu säden wäxte, och bar frukt, syntes ock ogräset.

²⁷ Då gingo husbondans tjenare fram, och sade til honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hwadan hafwer han då ogräs?

²⁸ Då sade han til dem: Det hafwer owännen gjort. Sade tjenarena til honom: Will du, at wi gåm, och hemte det bort.

²⁹ Då sade han: Nej, på det at, när I uprycken ogräset, I icke skolen ock dermed uprycka hwetet.

³⁰ Låter båda wäxa intil skördetiden, och i skördetiden will jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, til at upbrännas; men hwetet församler i mina lado.

³¹ En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt et senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;

³² Hwilket minst är af all frö; men när det warder upwäxt, är det störst ibland krydder, och blifwer et trä, så at foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qwistar.

³³ En annor liknelse sade han til dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hwilken en qwinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, til dess det blef alltsammans surt.

³⁴ Detta allt talade JEsus i liknelser til folket; och utan liknelse talade han intet til dem;

³⁵ At det skulle fullkomnas, som sagdt war genom Propheten, som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit warit hafwer, ifrå werldenes begynnelse.

³⁶ Då skiljde JEsus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.

³⁷ Då swarade han, och sade til dem: Menniskones Son är den, som den goda sädena sår.

³⁸ Åkren är werlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.

³⁹ Owännen, som sådde, är djefwulen; skördetiden är werldenes ände; skördemännerne äro Änglarna.

⁴⁰ Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes up med eld; så skall det ske på denna werldenes ände.

⁴¹ Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;

⁴² Och skola kasta dem uti en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.

⁴³ Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.

⁴⁴ Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold war uti en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafwer deraf, går han bort, och säljer allt det han hafwer, och köper den åkren.

⁴⁵ Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda pärlor:

⁴⁶ Och när han hade funnit ena kosteliga pärlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.

⁴⁷ Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafwet, och församlade allahanda fiskar:

⁴⁸ Och när hon wardt full, drogo de henne til lands, och såto så, och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.

⁴⁹ Så skall det ock ske på werldenes ända: Änglarne skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättwisa:

⁵⁰ Och kasta dem i en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.

⁵¹ Då sade JEsus til dem: Förstoden I detta allt? Sado de til honom: Ja, HERre.

⁵² Då sade han til dem: Derföre, hwar och en Skriftlärd, som til himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.

⁵³ Och def begaf sig, när JEsus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan:

⁵⁴ Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo; så at de ock förundrade sig storliga, och sade: Hwadan kommer denne sådana wisdom och krafter?