JEsus lärer rätt bot, och lagens förstånd.

¹ När han såg folket, steg han upp på et berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram til honom.

² Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

³ Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem til.

⁴ Salige äro de bedröfwade; ty de skola få hugswalelse.

⁵ Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

⁶ Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifwa mättade.

⁷ Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

⁸ Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

⁹ Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

¹⁰ Salige äro de som lida förföljese för rättwisones skull; ty dem hörer himmelriket til.

¹¹ Salige åren I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

¹² Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafwa sammalunda förföljt Propheterna, som hafwa warit för eder.

¹³ I ären jordenes salt; är det så, at saltet mister sin sälto, hwarmed skall man då salta? Til intet mer är det nyttigt, utan at man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

¹⁴ I ären werldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på et berg.

¹⁵ Icke tänder man heller ljus; och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; at det lyser allom dem som i huset äro.

¹⁶ Så låter edart ljus lysa för menniskomen, at de måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.

¹⁷ I skolen icke mena, at jag är kommen til at upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen til at upplossa, utan til at fullborda.

¹⁸ Ty jag säger eder för sant: Tildess at himmel och jord förgås, warder ej förgången den minste bokstafen, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

¹⁹ Derföre, hwilken som upplossar et af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hwilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

²⁰ Ty jag säger eder at, utan edor rättfärdighet öfwergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

²¹ I hafwen hört, at dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hwilken som dräper, han skall wara skyldig under domen.

²² Men jag säger eder, at hwilken som förtörnas på sin broder, han skall wara skyldig under domen; men hwilken som säger: Racha til sin broder, han är skyldig under rådet; men hwilken som säger: Du dåre, han är skyldig til helwetes eld.

²³ Derföre, om du offrar dina gåfwo på altaret, och kommer så ihåg, at din broder hafwer något emot dig;

²⁴ Så lägg der dina gåfwo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfwo.

²⁵ Du skall wara din trätobroder benägen til wänskap snart, medan du ännu äst med honom på wägen; at din trätobroder antwardar dig icke domarenom, och domaren antwardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

²⁶ Sannerliga säger jag dig, du warder der icke utkommandes, tildess du hafwer betalat den yttersta skärfwen.

²⁷ I hafwen hört, at det war sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

²⁸ Men jag säger eder: Hwilken som ser på ena qwinno, til at begära henne, han hafwer allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

²⁹ Om så är, at ditt högra öga är dig til förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at din hela kropp skulle kastas til helwetes.

³⁰ Är det ock så, at din högra hand är dig til förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at hela kroppen kastas til helwetes.

³¹ Det är ock sagdt: Hwilken som öfwergifwer sina hustru, han skall gifwa henne et skiljobref.

³² Men jag säger eder: Hwilken som helst öfwergifwer sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne til at göra hor; och hwilken ena öfwergifna tager til hustru, han gör hor.

³³ Åter hafwen I hört, at det war sagdt dom gamlom: Du skall icke swärja dig men, utan skall hålla HERranom din ed.

³⁴ Men jag säger eder, at I skolen allsintet swärja, hwarken wid himmelen; ty han är Guds stol;

³⁵ Eller wid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller wid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

³⁶ Ej heller skall swärja wid ditt hufwud; ty du förmår icke göra et hår hwitt eller swart.

³⁷ Men edart tal skall wara: Ja, ja; nej, nej; hwad deröfwer är, det är af ondo.

³⁸ I hafwen hört, at det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

³⁹ Men jag säger eder, at I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, at någon slår dig wid det högra kindbenet, så wänd honom ock det andra til.

⁴⁰ Och om något will gå til rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafwa kåpona med.

⁴¹ Och om någor nödgar dig ena milo, så gack twå med honom.

⁴² Gif honom, som af dig bedes, och wänd dig icke ifrå honom, som något will låna af dig.

⁴³ I hafwen hört, at det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

⁴⁴ Men jag säger eder: Älsker edra owänner; wälsigner dem som eder banna, och görer wäl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

⁴⁵ På det I skolen wara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol upgå öfwer onda och goda, och låter regna öfwer rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Förty, om I älsken dem som eder älska, hwad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner?

⁴⁷ Om I hafwen eder wänliga mot edra bröder allenast, hwad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

⁴⁸ Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.