Tolf Apostlar wäljas, läras, sändas.

¹ Och han kallade sina tolf Lärjungar til sig, och gaf dem magt öfwer de orena andar, at de skulle driwa dem ut, och bota allahanda sjukdom och allahanda krankhet.

² Men dessa äro de tolf Apostlars namn: Den förste, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder: Jacobus, Zebedei son, och Johannes, hans broder;

³ Philippus och Bartholomeus: Thomas och Mattheus, som hade warit en Publican: Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det wedernamnet Thaddeus:

⁴ Simon af Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.

⁵ Dessa tolf sände JEsus ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas wäg, och går icke i de Samariters städer;

⁶ Utan går häldre til de borttappade får af Israels hus.

⁷ Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hardt när.

⁸ Görer de sjuka helbregda, de spitelska rena; reser up de döda; utdrifwer djeflar: I hafwen fått förgäfwes, så skolen I ock gifwa förgäfwes.

⁹ Hafwer icke guld, icke heller silfwer, icke heller penningar i edra pungar:

¹⁰ Och inga wägskräppo, och icke twå kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty arbetaren är wärd sin mat.

¹¹ Men hwar I gån in uti en stad, eller by, så bespörjer, om der någor inne är, som dess wärdig är; och blifwer der, tilldess I dragen dädan.

¹² Men när I gån in i et hus, så helser det.

¹³ Och är det så, at det huset är wärdigt, så kommer edar frid öfwer det; är det ock icke wärdigt, så kommer edar frid til eder igen.

¹⁴ Och der som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utaf det huset eller staden, och skudder stoftet utaf edra fötter.

¹⁵ Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land warder drägeligare på domedag, än dem stadenom.

¹⁶ Si, jag sänder eder såsom får ibland ulfwar; warer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som dufwor.

¹⁷ Men wakter eder för menniskomen; ty de skola öfwerantwarda eder på sin Rådhus, och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder.

¹⁸ Och I skolen warda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull, til wittnesbörd öfwer dem, och öfwer Hedningarna.

¹⁹ Och när som de nu öfwerantwarda eder, så warer icke bekymrade, huru eller hwad I skolen tala; ty det skall eder gifwas i samma stundene, hwad I tala skolen;

²⁰ Förty det ären icke I, som talen, utan det är edar Faders Ande, som talar i eder.

²¹ Den ene brodren skall öfwerantwarda den andra til döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig up emot föräldrarna, och dräpa dem.

²² Och I skolen warda hatade af allom, för mitt Namns skull; men hwilken som står fast uti ändan, han skall blifwa salig.

²³ När de förfölja eder i den ena staden, så flyr til den andra. Sannerliga säger jag eder: I skolen icke hafwa orkat fara omkring alla Israels städer, förr än menniskones Son kommer.

²⁴ Lärjungen är icke öfwer mästaren; och icke heller tjenaren öfwer sin herra.

²⁵ Det är Lärjunganom nog, at han är såsom hans mästare, och tjenarenom, at han är såsom hans herre. Hafwa de kallat husbonden Beelzebub, huru mycket mer skolade så kalla hans husfolk?

²⁶ Rädens fördenskull intet för dem; ty det är intet fördoldt, som icke skall warda uppenbaradt; och intet lönligit, som icke skall blifwa wetterligit.

²⁷ Hwad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset; och hwad som sägs edar i örat, det prediker på taken.

²⁸ Och rädens icke för dem, som dräpa kroppen, och hafwa dock icke magt at dräpa själena; utan rädens mer honom, som kan förderfwa både själ och kropp i helwete.

²⁹ Säljas icke twå sparfwar för en skärf? Och en af dem faller icke på jordena, edar Fader förutan.

³⁰ Äro ock edor hufwndhår all räknad.

³¹ Derföre skolen I icke rädas: I ären ju mer wärde än månge sparfwar.

³² Derföre, hwar och en som mig bekänner för menniskom, honom will jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen.

³³ Men den som mig wedersakar för menniskom, honom skall jag ock wedersaka för min Fader, som är i himmelen.

³⁴ I skolen icke mena, at jag är kommen til at sända frid på jordena; jag är icke kommen til at sända frid, utan swärdet.

³⁵ Ty jag är kommen til at göra menniskona skiljaktiga mot sin fader, och dottrena mot sina moder, och sonahustruna mot sina swäro;

³⁶ Och menniskones eget husfolk warda hennes fiender.

³⁷ Hwilken som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke wärd; och hwilken som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke wärd.

³⁸ Och hwilken som icke tager sitt kors på sig, och följer mig, han är mig icke wärd.

³⁹ Hwilken som finner sitt lif, han skall borttappa det; och hwilken som borttappar sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

⁴⁰ Hwilken som eder anammar, han anammar mig; och hwilken som mig anammar, han anammar honom som mig sändt hafwer.

⁴¹ Hwilken som anammar en Prophet, i ens Prophets namn, han skall få ens Prophets lön; och hwilken som anammar en rättfärdig, i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön.

⁴² Och hwilken som gifwer enom af dessa minsta en bägare kallt watn dricka allenast, i ens Lärjunges namn, sannerliga säger jag eder, det skall icke blifwa honom olönt.