Almosa. Bön. Fasta. Buksorg.

¹ Hafwer akt uppå edra almoso, at I icke gifwen henne för menniskomen, på det I skolen warda sedde af dem; annars hafwen I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

² När du nu gifwer almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, at de skola warda prisade af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön.

³ Men när du will gifwa almoso, så låt dina wenstra hand icke weta, hwad den högra gör;

⁴ På det din almosa blifwer lönlig, och din Fader, som i löndom ser, wedergäller dig det uppenbarliga.

⁵ Och när du beder, skalt du icke wara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedja, at de skola blifwa sedde af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön.

⁶ Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrens til, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det werdergälla uppenbarliga.

⁷ Och när I bedjen, skolen I icke wara mångtalige, såsom Hedningarne; ty de mena, at de skola warda hörde för sin många ords skull.

⁸ Warer fördenskull dem icke like; edar Fader wet wäl hwad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

⁹ Derföre skolen I bedja alltså: Fader wår, som äst i himlom, helgadt warde ditt Namn.

¹⁰ Tilkomme ditt rike: Ske din wilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

¹¹ Gif oss i dag wårt dagliga bröd:

¹² Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro.

¹³ Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i ewighet: Amen.

¹⁴ Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

¹⁵ Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

¹⁶ När som I fasten, skolen I icke wara som I woren bedröfwade, såsom de skrymtare; ty de förwandla sin ansigte, at de skola synas för menniskomen med sin fasto: Sannerliga säger jag eder, de hafwa redo sin lön.

¹⁷ Men när du fastar, så smörj ditt hufwud, och twå ditt ansigte;

¹⁸ At du icke synes iför menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är: Och din Fader, som ser i löndom, wedergäller dig det uppenbarliga.

¹⁹ I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfwar dem; och der som tjufwar grafwa, och stjäla;

²⁰ Utan församlar eder ägodelar i himmelen, der hwarken rost eller mal förderfwar dem; och der tjufwar icke grafwa, eller stjäla.

²¹ Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

²² Kroppsens ljus är ögat: Är ditt öga enfaldigt, så warder din hele kropp ljus.

²³ Men är ditt öga argt, så warder din hela kropp mörk. Är det nu så, at ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifwer då mörkret sjelft?

²⁴ Ingen kan tjena twå herrar; ty at han antingen skall hata den ena, och den andra älska, eller han håller sig intil den ena, och den andra föraktar han: I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

²⁵ Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hwad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hwad I skolen kläda eder med: Är icke lifet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

²⁶ Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem: Ären I icke mycket mer än de?

²⁷ Hwilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln til sina längd?

²⁸ Och för hwars skull sörjen I för klärder? Skåder liljorna på markene, hunu de wäxa; de arbeta intet, ej heller spinna.

²⁹ Dock säger jag eder, at icke Salomo, i all sin härlighet, war så klädd som en af dem.

³⁰ Kläder nu Gud så gräset på markene, hwilket dock i dag står, och i morgon karstas i ugnen; skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

³¹ Så skolen I nu icke hafwa omsorg, sägande: Hwad skole wi äta? Eller, hwad skole wi dricka? Eller, hwad skole wi kläda oss med?

³² Ty allt sådant söka Hedningarne. Edar himmelske Fader wet wäl, at allt detta göres eder behof.

³³ Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta til.

³⁴ Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafwer sjelf sina omsorg med sig: Det är nog, at hwar dag hafwer sin egen plågo.